Hush!

Mikro-budget-skräckisen "HUSH" hade premiär på Netflix den 8:e april och är ytterligare ett exempel på hur streaming-tjänster som Netflix och HBO Nordic knaprar in mer och mer på den traditionella filmmarknaden.

Egenproducerade tv-serier har ju dessa streaming-tjänster hållit på med nu ett tag men det är glädjande att de också börjar köpa in och producera filmer som går direkt till visning hos dem.

Regissören Mike Flanagan, som både skrivit manus och producerat "Hush", debuterade 2013 med den ockulta och hyfsat sevärda "Oculus" och har här tagit ett litet nytt grepp om genren "Home invasion" och placerat en dövstum tjej (Kate Siegel) i huvudrollen som råkar ut för en psykopat.

Och just den vinkeln, att vi i publiken hör allt som inte hon hör, känns både innovativt och skapar en spänning och nerv som lyfter "Hush" över det mesta i denna genre på senare år. Maggie har flytt ut till en stuga i skogen för att avsluta sin nya roman. Enda kontakten hon har är med grannarna och det är först i mötet med granntjejen som vi förstår att Maddie är dövstum och att hon inte alltid varit det utan drabbades av detta i unga år efter en hjärnhinneinflammation.

"Hush" är en mycket enkelt uppbyggd film, men tar verkligen vara på det på det mest effektiva och bästa sättet med att med små medel och undvikande av klyschor trappa upp en stämning där man verkligen blir otroligt engagerad i Maddies situation.
Scenen när mördaren förstår att hon måste vara döv är riktigt isande och obehaglig.

Det blir mer och mer tydligt i filmen hur genialiskt det är att sätta en dövstum person i centrum för ett angrepp utifrån. Ljudet i filmen blir extra viktigt. För oss och för mördaren. Maddies vapen och räddning är känseln. Vibrationer.

Ibland tänker man på inledningen av första "Scream" (1996) och det är också tydligt att Flanagan inspirerats av kollegan Adam Wingard vars home-invasion-skräckis "You're next" (2011) var ett uppfriskande bidrag till genren.

"Hush", om än som det mesta i genren blodig och med ett ganska traditionellt slut, är en pärla för alla fans av skräckisar och framförallt om man vill se något som försöker styra mot något nytt och annorlunda.
Jag blev ganska så imponerad av "Hush" och hoppas att Flanagan kan bli att räkna med i framtiden.
Kate Siegel gör för övrigt en stark och trovärdig prestation av en dövstum under hot och fara.

GS.