Det var i slutet av 80-talet. Regissören Joel schumacher (Falling down) hade gjort St Elmos fire (1985).  Han mötte  Warner Brothers chefen Mark Canton över en lunch. Canton beskrev projektet  The Lost boys för den unge regissören. Det var då tal om en barnfilm, berättar Joel Schumacher i dokumentären The Lost boys - A retrospective (2004) som medföljer bland dvd-utgåvans extramaterial.  

Filmstudio-chefen Canton blev arg över Shumacher arroganta hållning (han lär ha frågat om det var en vampyrfilm för småbarn)

Regissören kunde väl åtminstone läsa manus, innan han uttalade sig, resonerade filmbolags-chefen.  

Några dagar senare fick så Schumacher manus och han började läsa….

"Barnfilmen" The Lost boys förvandlades nu successivt till en tonårs-vampyr-film.

Richard Donner var tänkt och regissera The Lost boys (1987), men han var fullt upptagen med och göra Dödligt vapen (1987). Donner hade också varit involverad i projektet under en längre tid. Hans entusiasm över Lost boys hade börjat falna. Det var hans hustru, Lauren Shuler-Donner som tipsade om Joel Schumacher. Och på den vägen var det. 

Schumacher regisserade Lost boys och Donner fanns med på ett hörn – som exekutiv producent.

Musiken var toppen, filmen var vacker och titta på, men det var rollbesättningen som gjorde hela filmen, säger Schumacher. Han och Marion Dougherty skötte castingen för filmen, och mötte åtskilliga barn och ungdomar inför rollerna.

Regissören hyser stor beundran för Kiefer Sutherland (som han upptäckte i filmen Öga mot öga med Sean Penn).: "Sutherland var 18 år. Och han var född till och bli skådespelare. Och det ser man i Lost boys. Han har minst dialog av alla i filmen, men hans närvaro är exceptionell. Då han dyker upp på filmduken säger man : Vem är han?”

Jason Patric kom in tidigt i rolluttagningen som hölls inför filminspelningen. Han var 18 år, hade nyss gjort en tv-film och filmen Solarbarbies (1986). "Men ingen kände till honom då", berättar Schumacher. 

Han fortsätter: "Det fanns ingen som såg ut som honom och hade en sådan talang vid 18 års ålder då.  Absolut ingen. Och han ville inte göra filmen". 

Patric befarade att det skulle bli en exploaterad skräckfilm. "Han tog sitt skådespeleri på allvar. Han ville inte göra någon tonårs-vampyr-film", säger  Schumacher.

   

Men Schumacher fortsatte och tjata på Patric. Och skam den som ger sig. Efter sex veckor tackade äntligen den unga skådespelaren ja till och göra filmen. Det var en stor lättnad för regissören, eftersom han hade inget andrahandsalternativ.

Han föreställde sig flickan i filmen, Star (Jami Gertz) som blond, korthårig lösdrivare på stranden. En karaktär man skulle tycka synd om. Regissören träffade många flickor , men hade  svårt och hitta "den rätta". Patric hade gjort en pjäs med Jami Gertz. Och han tipsade Schumacher om henne inför rollen som Star. 

Richard Donner uppmuntrade Corey Feldman och hyra alla filmer med Stallone (Rambo) och Chuck Norris (Missing in action) för och få inspiration till rollen som vampyr-jägaren Edgar Frog. 

 Inspirationen visade sig lyckosam. Men i övrigt var inspelningen ytterst plågsam för en sådan som Corey Feldman. Han befann sig på ostadig mark. På väg och bli vuxen , men förlorad i droger och i osäkerhet kring sin egen person och över sin karriär.   

Filmfotografen Michael Chapman (Tjuren från Bronx, Taxi driver m fl.) var ett aktat namn på den här tiden. Han hade lämnat filmandet och börjat regissera. Men han blev intresserade och "plåta" filmen Lost boys. Han hade nämligen alltid drömt om och få göra en vampyr-film. Nu fick han chansen. Och detta till Schumachers stora belåtenhet. 

 Regissören minns nervositeten som präglade produktionen: 

 "Jag var inte säker på om det skulle gå. Kom ihåg att det var okända ungdomar, så filmen förlitade sig inte på några stjärnor…och jag tror att alla var nervösa för det.  Jag var nog inte det. Om man ska leda folk uppför Mount evererst…måste man få dem upp och ner, levande. Så jag trodde verkligen på det vi gjorde. Jag tyckte det var sexigt och kul.  Om folk ville se en sån film, så hade vi nånting åt dem.

TA