10 Cloverfied Lane

BIO:
10 CLOVERFIELD LANE
Skräck/ Drama/ Thriller, USA 2016
Premiär 20160330
Från 15 år
Speltid: 1 timme 45 minuter
Regi: Dan Trachtenberg
Medverkande: John Goodman, Mary Elizabeth Winstead, John Gallagher Jr.

Betyg: AT AT AT AT

Att man i dessa tider kunde överraska inte bara biopubliken världen över utan även branschfolk med att släppa en trailer på en ny film som ingen ens visste var på gång och att sen premiären blev bara några månader senare, är häpnadsväckande. Och samtidigt väldigt kul.

Precis som med skräck-indie-överraskningen Cloverfield (2008) är superproducenten och regissören JJ Abrams iblandad här och han verkar vara bra på att hålla hemlisar och ändå få ut ett resultat som både imponerar och tillfredsställer fans och kritiker världen över. Se bara på senaste Star Wars-filmen.

Inte sant! Ingen täckning!

Det som också förvirrade publiken med nya filmen var själva namnet Cloverfield. Var det en uppföljare eller vad? Nja, det är mer en själslig uppföljare, eller spin-off är kanske ett bättre ord. Det finns inte mycket, om ens något, som binder ihop filmerna, men det spelar mindre roll när man inser det och bara låter sig uppslukas av detta täta och rejält spännande skräckdrama.

Jag gillar verkligen filmens start. Tankarna går till Hitchcock's Psycho när Michelle (en mycket stark och närvarande Winstead) tar sitt pick och pack och lämnar lägenheten i all hast. Den dramatiska musiken dränker samtalet med, som man sen fattar, pojkvännen och när Michelle lämnar lyan zoomar kameran in nycklarna och en vigselring. Hon åker i väg med bilen långt och länge, vi har ingen aning om vart eller riktigt varför, men så plötsligt, pang, blir hon påkörd och åker av vägen, kraschar och allt blir svart.

När hon vaknar upp ligger hon på en madrass, blodig i håret, fastkedjad vid väggen och med dropp i armen. Ganska snabbt inser vi att hon inser att hon blivit kidnappad. Till slut öppnas den skyddsrumsliknande dörren upp och in kommer Howard (John Goodman, så bra som bara han kan vara!) och förklarar korthugget att hon inte kommer kunna fly, de är i en bunker och att alla de hon känner är döda. -Det har varit en attack, säger han. Bunkern har han byggt själv och länge förberett sig för något som detta.

Ja...mer ska man nog inte berätta. Det här är verkligen en film som förtjänar samma varning som t ex Det sjätte sinnet eller The crying game, att man inte kunde säga för mycket eller avslöja handlingen eller filmens hemlighet för då hade man förstört allt för de som inte hunnit se filmen i fråga. Men, det måste understrykas, även om slutet inte blir så otroligt oväntat (i varje fall inte för mig) så spelar det mindre roll i det stora hela, då det mer blir som en mycket smart och starkt utropstecken för hela filmen.

Trachtenberg, regissören, är väldigt grön. 10 Cloverfield Lane är hans långfilmsdebut och visar den något så är det stor talang och att han kan komma bli något att ha koll på i framtiden. Att skapa ett så tätt, intensivt, välspelat och spännande drama med tre personer i en bunker är ingen liten sak. Från första till sista rutan sitter man på helspänn och slungas mellan huvudbry, skräck, förtvivlan, chock och skratt. För som tur är finns en del roliga scener (främst med Gallagher Jr i bild) och inte minst är det hela tiden väldigt njutbart att se en John Goodman i absolut toppform och han matchas bra av en kvinna man tyvärr ser för lite av, Winstead.

Senast jag såg henne på bio var nog i den ganska mediokra nyinspelningen av John Carpenters The Thing från 2011. Innan dess kunde hon ses i Scott Pilgrim vs The World (2010) och Die Hard 4.0 (2007). Winstead, som gör en del tv-serier och även har en band (Got A Girl), lyckas med ganska små medel skapa en mycket levande och trovärdig karaktär i Michelle och hon går verkligen en tung match mot Goodman här, de tillsammans skapar en stark dynamik som gör att filmen blir ett nervigt och psykologiskt spännande kammarspel. Som i och för sig i sista delen mynnar ut i mer action än drama men det är bara logiskt och funkar alldeles utmärkt i mina ögon i varje fall.

Vad är det som händer däruppe?

10 Cloverfield Lane är tillskillnad från kusinen Cloverfield mer en kommentar till samhället av idag med den växande "trenden" med Fritz-liknande scenarior och den också alltmer tydliga skräcken för vad som händer i fall vi skulle råka ut för en stor attack av något slag. Det byggs bunkrar och skyddsrum som aldrig förr. Inte minst i litteraturen ser man spår av en dyster framtid där vårt sårbara samhälle väldigt lätt kan slås ut och slunga oss tillbaka till medeltiden.

Det mästerliga och det som gör att man sitter på nålar i det perfekta tidsformatet av 105 minuter är insikten att varken vi eller Michelle vet vad som egentligen händer därute och om Goodman är en galning eller en hjälte som räddat henne från en säker död. I stort sett varje scen vibrerar av skräck, hot och osäkerhet.
Det är briljant gjort.
10 Cloverfield må vara en bagatell men en sällsynt skicklig och spännande sådan hur som helst.
Vill du se något smart, skärpt, skarpt och spännande utöver det vanliga så får du inte missa den här pärlan på bio!

GS.