En fullständig och total filmupplevelse utöver det vanliga

MUSTANG fransk-turkisk film i regi av Deniz Gamze Ergüven
Medverkande: Günes Sensoy, Doga Zeynep Doguslu och Tugba
Sunguroglu m fl.
Speltid: 97 min
Betyg: AT AT AT AT AT

Mustang är något så ovanligt som en turkisk film som visas på de svenska biograferna.  

Filmen är 38-åriga regissören Deniz Gamze Ergüvens första långfilm. Tillsammans med Alice Winocour (Maryland) har hon skrivit filmens manus. Den vann pris (European label award) i  Cannes i fjol och blev nominerad för Bästa utländska film vid årets Oscars-gala. Och det är lätt och förstå varför. Det här är verkligen turkisk peppar...

  

Havet går inte kontrollera. Inte tämjbart. Havet är det blåa, det fria, det lekfulla, det kraftiga och det vilda. Det vackra, det glänsande och precis som Livet - tyngd av både glädje och sorg.

Vid denna plats öppnar filmen Mustang och där flickorna, Sonay, Selma, Ece, Nur och Lale leker  med jämnåriga pojkar. Det är solsken och lätta vågor. Barnen skrattar och leendena tycks aldrig sina.

Det är vattenkrig och dem brottas och retas. De bär alla skolkläder. Våta vita skjortor , vita blusar. Eufori i ögonblicket. Frihetens vingslag....

Från det fria, det levande och det glädjerika förflyttas vi till Helvetet. Kvinnofängelset.

När flickornas förmyndare (farmor och farbror) får höra vad som har hänt nere vid havet av byns grannar, placeras barnen i något som liknar hus arrest.

Man säger att flickorna har "suttit över pojkars axlar". Det är sexuellt laddat och  man syftar på att det har skamfilat familjen.....

Flickornas farbror anlitar hantverkare som bygger upp galler längs husets alla fönster. Och en av flickorna beskriver deras livssituation allra bäst: "vi skickades till en hustru-fabrik".

Under dagarna som följer tillbringas all tid i köket eller bland tvättbaljor. Flickorna ska lära sig "den traditionella hustruns sysslor och göromål". Det är plågsamt och se hur flickorna kontrolleras och hur deras frihet inskränks.
Men det som de vuxna aldrig kan rycka på - är barnens förmåga till fantasi, lek, drömmar och längtan.

Den yngsta av flickorna, Lale (Günes Sensoy) är filmens hjältinna och stora frihetssymbol. Tidigt in i historien har hon bestämt sig för och ändra på Ödet och Patriarkatet.

Hon planerar flykten från "fängelset" (de lever ju i en liten by nära Svarta havet) och som ska ta flickorna till frihetens Istanbul. Det är många gånger Lale sitter mitt i natten i farbroderns bil och startar motorn. Men utan att lyckas få bilen och röra sig framåt.

 

Flickornas liv illustrerar ett leverne i en förtryckande regim. En diktatur. Lilla Lale ser hur sina systrar blir bortgifta, och hur dem förgörs genom och bli "förslavade"....

Det är direkt upprörande och se flera scener i filmen. Lider verkligen med flickorna.  Det var länge sedan en film nästlade sig in på djupt som just Mustang gör. Lale älskar fotbollslaget Galatasaray och vill så gärna se matchen , men dem vuxna tillåter henne inte. Det är bara männen som får se. Det är bara en manlig syssla. Hon förväntas lyda och bara servera dem vuxna männen mat och dryck när de njuter av tv-matchen.

Och vi ser hur hon lämnar fatet och kikar lite snabbt mot teven. Sorg bubblar i hennes ögon....

Men Lale är inte vem som helst.
Hon har en vilja av stål. Kraftfull själ. Och ett modigt hjärta. Ja, något modigare hjärta än hos lilla Lale har jag nog inte sett sedan kanske Elliot i E. T (1982).

Mustang är en fullständig och total filmupplevelse utöver det vanliga. Den hade inte varit lika omtumlande, omskakande och lyckad utan en strimma hopp. Det är ju stundtals en alldeles mörk och smärtsam film, om kvinnoförtryck. Men här vilar LJUS i form av i den delikata systerskap-skildringen, och här finns det även ett bländande vackert visuellt öga, filmens fotografer (David Chizallet och Ersin Gok) har verkligen ansträngt sig till det yttersta.

Filmen har också jämförts en del med Sofia Coppolas The Virigin suicides (1999) och Peter Weirs Utflykt i det okända (1975)  och jämförelserna är inte helt tagna ur luften. Warren Ellis (som har jobbat en del med Nick Cave) musik sätter även ton för filmens olika känslokulörer. Och lite överraskande är ljudbilden mindre orientalisk beskaffad (än vad jag förväntade mig).

Det här är en mycket tankeväckande film om hur männen försöker kontrollera kvinnan och hennes kropp. Det sexuella är något skamfullt och bör helst undvikas, enligt männen. Och hela synen känns medeltida och väldigt väldigt förlegad. I den här historien blir ju barnens nyfikenhet på det "förbjudna" än mer större. Dem vuxna använder våld för och underkuva barnen , men barn är påhittiga och kluriga. Det får vi även se på prov på i filmen, och inte minst i berättelsens spännande slutfinal. Omistlig.
TA