Sidor

tisdag 20 september 2016

Lynchs bästa film

Jeffrey (Kyle MacLachlan) är en ung man som är hemma från skolan. Hans far ligger på sjukhus. På väg från sjukhuset , då han hälsat på sin far, händer något ytterst märkligt. Han finner ett öra i skogen...
Han går till polisstationen och anmäler fyndet... Polismästare Williams känner han sedan tidigare. Williams dotter, Sandy (Laura Dern) har Jeffrey ett gott öga till.

Sandy och Jeffrey börjar själva luska i mysteriet. Spår och uppgifter leder dem till en nattklubb sångerska, Dorothy (Isabella Rossellini). Ungdomarna blir nu indragna i en farlig värld..... 

Jeffrey inser farorna, men han dras till denna värld, och han vill rädda Dorothy från den hotfulle Frank (Dennis Hopper) som håller henne "fånge" och har kidnappat hennes barn och make....

David Lynch Blue velvet (1986) känns idag mindre sensationell. Det är fortfarande en mycket bra film, men det bisarra och det absurda känns numera som "vardagsmat". Det tyder nog på hur Lynch filmer har påverkat och förändrat filmklimatet.

Många har "plagierat" honom i stil och bildberättande. Och många gör det just nu och kommer göra det imorgon....

Blue velvet är kanske Lynch bästa film, den är väldigt sammansatt, här finns ohyggligt mycket symbolik, den är väldigt välskriven och historien känns både klassisk och växlar mellan olika stilar som film noir, thriller, skräck och man ser spår av Hitchcock och Ung Rebell (1955).

Men det är trots allt en David Lynch film, och det är ett eget universum. En egen värld som bara är hans....
Och visst ryms det en särskild humor som Lynch är bäst på; vad sägs om Jeffreys goda arbetskamrater i järnhandeln? De är blinda män som ändå vill kontrollera varorna som de säljer, att de är i rätt storlek osv....
Och med en enda mening , sammanfattar väl huvudkaraktären Jeffrey, David Lynch filmkonst : "jag tror jag kan se i det fördolda"....
TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar