Outhärdlig hemlighet

Fransk-kanadensiske filmregissören Denis Villeneuve (född -67) är på väg att bli ett stort namn inom filmen. Just nu aktuell på biograferna med sci-fi-dramat Arrival (11/11 i Sverige) med bland andra Amy Adams, Jeremy Renner och Forest Whitaker.  2015 kom han med knark-action-dramat Sicario där Emily Blunt agerar som den idealistiska FBI-agenten som leder ett krig mot drogtrafiken mellan USA och Mexico. Mest känd är nog ändå Villeneuve för Oscarsnominerade drama-thrillern Prisoners (2013) med Jake Gyllenhaal och Hugh Jackman.

2017 innebär ett år för den fransk-kanadensiske regissören då han kommer försöka möta de lika otroliga som skeptiska förväntningarna som det innebär att lansera en uppföljare till den en av de mest ikoniska och hyllade filmerna genom tiderna, nämligen Blade Runner (1982).
Men kanske är Villeneuve mannen som kan göra det omöjliga, att skapa en uppföljare som gör originalet rättvisa men ännu viktigare, kan stå på egna, starka ben.

Dotter och son Marwan

Personligen är jag väldigt förtjust i stort sett allt jag sett Villeneuve göra. Gillar hans sätt att regissera, hans ton i filmerna, hans temperament och hur han skapar otroligt starka och spännande berättelser med tillsynes små medel.

När jag för första gången ser hans genombrottsfilm Nawals hemlighet (Incedies, 2010) faller allt på plats. Varför jag alltid gillat hans filmer och varför jag blir märkligt berörd på ett sätt som inte alltid inträffar när man ser thrillers eller actionfilmer som han på senare tid pysslat med.

Nawals hemlighet, mångfaldigt belönad på festivaler världen över, baseras på en pjäs som Villeneuve skrivit om till vita duken. Och det är en outhärdlig, grym och jobbig historia om ett tvilling-syskonpar, Jeanne och Simon, i en förort i franskspråkiga Kanada som efter sin mors död får i uppdrag att hitta sin pappa och sin bror. Pappan har de trott vara död och brodern visste de inget om.

Nawal Marwan

Uppdragen för dottern och så småningom även sonen till Mellanöstern, troligen Libanon, det är aldrig uttalat. Deras förtvivlade och ofta fruktlösa försök att fullfölja moderns sista önskan växlas med modern, Nawals, kamp för överlevnad efter att ha dragit skam över sin by och förskjutits efter att ha fött en utomståendes mans barn.

Villeneuve är diffus i själva Mellanöstern konflikten, det blir mer som en fond mot vilken människors grymhet och våldstörst utspelas. Det är inte lätt att ta sig igenom Nawals hemlighet, det är mord, tortyr, våldtäkter och annat hemskt och Villeneuve berättar sin historia med en dysterhet och en konsekvent ton av moll rakt igenom.
En stark och mycket välspelad historia om krigets grymhet och vilka konsekvenser dess lidande får långt fram i tiden, till nya generationer.

Denis Villeneuve

Nawals hemlighet knockade faktiskt mig och det är nog denna film som ändå får mig att tro att Blade Runner 2 kan bli något riktigt spännande att se fram emot!

GS.