I mitten av 90-talet lyfter sig Storbritannien som nation. Landet får arrangera fotbollsEM 1996. Brit popen slår igenom med bravur, band som Oasis och Blur blir världskända. Maktskiftet i form av Tony Blairs New Labour ger skäl till optimism. Medierna vill mer än gärna tala om Cool britannia och drar paralleller till 60-talets Swinging London. Modeller (Kate Moss etc.), modeskapare samt filmerna Trainspotting (1996) och Fyra bröllop och en begravning (1994) spär också på bilden av Cool britannia.

Historiens innovationer och tekniska under har alltid framkommit efter människans behov. Amy Jenkins populärkulturella gärning är inget undantag.

 Hon är en ung nyutbildad jurist under 90-talets Cool britannia. http://www.world-productions.com/wp/content/shows/thislife/writers/amy.htm Jenkins efterlyser en samtidsskildring i tv-serieformat för sin generation. Såporna som finns är mest moraliserande, dumma, ytliga och heterosexuella produkter. Amy Jenkins vill inte vänta. Ur hennes penna kommer tv-serien This life (1996-1997, visades på SVT 1997-1998, totalt 32 avsnitt). Hon föder karaktärerna, Egg (Andrew Lincoln), Milly (Amita Dhiri), Warren (Jason Hughes), Anna (Daniella Nardini) och Miles (Jack Davenport). De är unga (20 någonting) och nyutbildade jurister. Alla med brister, förtjänster och säregna egenskaper. I en lägenhet i södra London, Southwalk, delar de livets bröd under ett år. Ett oförglömligt år. Tårar och idel tårar forsar ner längs mina kinder. Skratten och glädjen bubblar i magen. Besvikelse kryper över hela kroppen. En bättre tv-serie än This life har inte och kommer inte skådats.
TA