Sidor

fredag 15 april 2011

Ung kvinna under påverkan

Katarina (Alicia Vikander) är en 20-årig tjej i en av Göteborgs förorter. Utanför socialtjänstens kontor röker hon och för en monolog med sig själv. Hon har slutat med oralsex och gått ur facebook. Hon vill ha det ”rena”, ”det vackra”, i tillvaron.


Hennes mor (Josephine Bauer) sitter på den lokala pizzerian och tar bara ”en öl”. Några pengar att låna av henne är inte aktuellt. Genom spårvagnens fönster pekar Katarinas pojkvän, Mattias (Martin Wallström) ut mot en sportbil. ”En sådan skulle man ha”, säger han. Han och Katarina är på väg till konserthuset för en Mozart-konsert. Det känns lite underligt, men något måste vi ju göra”, konstaterar Mattias. Efter den där kvällen på konserthuset blir ingenting sig mera likt.



Katarina blir alldeles besatt i musiken. Av en slump får hon jobb som receptionist på konserthuset. Med den äldre, gifta dirigenten Adam (Samuel Fröhler) inleder hon en relation som får oanade konsekvenser för dem båda.


Samuel Fröhler och Lisa Langseth


Till det som är vackert (2010) är DI-utbildade Lisa Langseth första långfilm. Hon har både regisserat filmen och skrivit manus. Langseth belönades med en Guldbagge för ”bästa manus”. Filmen bygger på en monolog som hon gjorde redan 2004 på Elverket. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=745&artikel=4312112

Det är svårt att sätta ETT ord på vad som gör Lisa Langseths film Till det som är vackert, så extremt drabbande.
Storyn om Katarina är ytterst välskriven, skarp och originell (inte vanligt för svensk film).

Perspektivet är inte ur slitet i svensk film, precis; en ung kvinna från underklassen under påverkan.
 Frågor om passion, kärlek, hat, trygghet, besvikelse, rätt och fel, ställs mot väggen. Katarina är en egendomlig karaktär. Hon väcker flera frågor och funderingar. Varför kan hon inte kontrollera sin ilska? Varför denna våldsamhet? Vad händer med henne när samhället inte längre kan ingripa?



Hon är tjejen som har ingenting. Adam får symbolisera möjligheter och förhoppningar. Han förser henne med nycklar till en ny värld: uppmuntrar henne till litteratur och musik. Katarina bläddrar mest igenom böckerna. Men hon fastnar för Kierkegaards motto: ”Modet är livets enda mått”. Du kan göra vad du vill, om du vågar, förklarar Adam för henne.

Klassklättringar har vi sett tidigare i till exempel Woody Allens mästerliga thriller Match point (2006). Liksom den uppåtsträvande tennistränaren Chris Wilton(Jonatan Rhys myers) är receptionisten Katarina desperat. Beredd att göra allt för att inte låta sig degraderas på samhällsstegen.

Alicia Vikander (vann Guldbagge för Bästa kvinnliga huvudroll) är superb i rollen som Katarina. Bakom det söta alldagliga flickansiktet döljer sig en komplicerad, osympatisk, sårad och skrämmande personlighet. Men man får ändå någon slags empati för henne. Filmen känns ärlig och söker inte efter enkla förklaringar eller moraliska pekpinnar. Till det som är vackert, vill jag se om flera gånger. Hallelujah, vilken, film! TA

1 kommentar:

  1. Oj! Att du tyckte den var SÅ bra! Vad kul!
    Jag såg inte riktigt det mästerliga i filmen men jag är glad för din skull :)

    SvaraRadera