White material

Det vilar en mystik kring Clare Denis film White material (2009) och i synnerhet runt dess huvudkaraktär Maria Vial(Isabella Huppert). I ett icke nämnt afrikanskt land pågår ett inbördeskrig. Den vita franska kaffeodlaren Maria har ärvt kaffeproduktionen av sin styvfar. Plantaget blir alltmer indraget i konflikten. Hennes familj vill lämna landet och åka hem till Frankrike. Maria vägrar. Varför vill hon inte bort från oroshärden?

”Du vill inte förlora det du har”, säger en av hennes anställda. Maria svarar med tystnad. Kan det vara så att hon har byggt upp hela sin existens kring kaffeodlingen? Vem skulle Maria vara utan den? Hon är ju apolitisk i konflikten, till synes obekymrad över att gerillaledaren, den mytomspunne Boxaren gömmer sig på hennes gård.

I intervjuer (med Sarah Cronin och The Guardian) http://www.electricsheepmagazine.co.uk/features/2010/07/01/white-material-interview-with-claire-denis/


http://www.guardian.co.uk/film/video/2010/jul/01/claire-denis-isabelle-huppert


beskriver regissören Clare Denis, karaktären, Maria Vial som en förlorare. Lätt att ogilla. Hon lever i en dysfunktionell familj, och det enda hon kan göra, är att blint tro att eländet kan upphöra.

Själv funderar jag över hennes ovilja att ta ställning i konflikten. Inte heller verkar hon bryr sig om medmänniskorna. Vad tyder det på? Distans, uppenbarligen, och ja, en viss uppgivenhet.

Clare Denis föddes i Paris, men tillbringade barndomen i Sydafrika, hennes pappa jobbade för koloniala franska administrationen. Hon vill visa i White material hur det är att vara vit i Afrika. Du tilldelas en viss status, och du tror precis som Maria i filmen, att du är en del av samhället. Närhet till kulturen, människorna och miljöerna. Men du är inte det. http://www.guardian.co.uk/film/2010/jul/04/claire-denis-white-material-interview

Maria Vials relation till sonen Manuel (Nicolas Duvauchelle) är spänd. Manuel verkar mest vilja att dagarna bara ska passera. Omgivningen uppfattar honom som lat. Maria tar sonen i försvar. Men innerst inne känner hon besvikelse. I drömmen berättar spåmannen för henne om att Manuel är ”ett hafsverk”. Han är en orolig själ. Hans karaktär får nästan bibliska mått av Den förlorade sonen. När Manuel försvinner och attackeras av barnsoldater, tar berättelsen en minst sagt en annorlunda vändning.

Till sist, actionskådisen Christopher Lambert spelar övertygande Maria Vials man i White Material. Ovanligt att se honom i ett realistiskt och tungt drama. Regissören Denis har inte förklarat varför hon valde en av 80-talets största filmikoner (säger bara, Highlander) i sin film. Men onekligen är det effektivt mystiskt; och ett i raden av överraskande grepp i White material. TA