Skoglund & Andersson : Den enda skilsmässofilmen

Det blir tydligt när man ser Robert Bentons Kramer vs Kramer (1979) att tiden sprungit iväg. I filmen har reklamarbetaren Ted Kramer (Dustin Hoffman) ett enskilt samtal med sin chef (Georger Coe) på avdelningen. Kramer förklarar sin nuvarande situation. Hans hustru Joanna(Meryl Streep) har lämnat honom ensam med sonen Billy (Justin Henry). "Kvinnors frigörelse, du vet?" och han och chefen bryter ut i skratt. Det skvallrar något om dåtidens rådande tidsanda, kanske.

Hustrun och modern Joanna Kramer ser vi inte mycket av i filmen. Jag vet inte om det är en brist och i sådant fall en endimensionell historia. Vi får i varje fall nästan bara följa Ted Kramer och hans utveckling som pappa till sonen Billy.

Eller är det kanske en medveten mystik? Vi får ju aldrig se hela bilden av Joanna. Hela bilden får vi fantasiera om. Vad går det för tankar i hennes huvud? Vad tänker hon kring Ted Kramer? Sig själv? Livet? Billy? Vi får helt enkelt själva bilda en uppfattning av vem Joanna är. Ungefär som Helga i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas (1905) eller namnlösa hustrun i Ulf Lundells Den vassa eggen (1985).

Brist eller mystik eller både och kanske? Det får DU själva avgöra när du ser filmen. Trots att Joanna inte syns allt för mycket i filmen så får vi relativt god information om henne. Joanna har en okänd älskare. Hon arbetar med sportkläder. Hon har varit olycklig och strävat att bli en "hel människa" igen. Hon var tvungen att lämna familjen för att hon mådde inte bra i det där hemmet. Hon orkade inte längre. Hon kunde inte vara en bra moder för Billy längre. Han förtjänade bättre. Hon kunde inte bli den hustru som Ted så gärna ville att hon skulle vara. Hon var inte bara den typen av människa. Nu mår hon bättre. Och hon vill ha vårdnaden om Billy. Hon älskar sin son. Nu kan hon ta hand om honom igen. Jag tror tveklöst på henne och jag känner starkt sympati för henne.

Det ska väl tilläggas att Robert Bentons filmatisering på Avery Cormans roman har prioriterat att fokusera på Ted Kramers utveckling. Han genomgår en inre resa. Mognar som person. Han går från karriärmänniska till hängiven förälder och insiktsfull ex-make. Han lämnas ju ensam med sonen. Varför lämnar hon mig? Frågan hanteras först med skratt med chefen på kontoret. Nivån stiger och på ett djupare plan kommer frågan, Vad gjorde jag för fel? Varför lämnade mamma sin son? Hur gör jag med Billy? Hur uppfostrar jag ett barn?
och till slut kommer Ted Kramer fram till det viktiga. Han vill ha vårdnaden om sin son. Han rustar sig för strid med frågan: Varför skulle pappan vara sämre lämpad än modern att ta hand om barnet?
Striden är inte mot hustrun, även om det ser så ut. Den är riktad mot det juridiska systemet.

Franska nya vågen-regissören Francis Truffaut var först påtänkt att regissera filmen. Filmens manusförfattare Robert Benton gav sig inte. Han vill så gärna regissera filmen. Så blev det också. Med sin regidebut vann han sensationellt Oscar för Bästa regi, Bästa film och Bästa manus. Hoffman och Streep vann också för Bästa manliga huvudroll respektive Bästa kvinnliga biroll. http://www.tcm.com/this-month/article/18946%7C0/Kramer-vs-Kramer.html

Kramer vs kramer är den enda film som jag har sett som skildrar en smärtsam skilsmässa. Det har säkert gjorts flera filmer i genren. Men någonstans behöver jag inte se fler än denna. Det är för mig den enda skilsmässofilmen. Och kanske på gott och ont. Men mest på gott tror jag. Jag ser två fina skådespelare i Dustin Hoffman och Meryl Streep. Då var de på toppen av karriären. Idag är de mest gamla. Idag har jag hört att han hänger med skumma typer på trav och galopp banor. Hon reser en del till medelhavet och sjunger glatt med i ABBA-låtar. Allt har sin tid.

Kul och se också JoBeth Williams i Kramer vs Kramer. Här är hon i en betydligt fredligare miljö än i Poltergeist (1982). Hon har en liten roll som Ted Kramers arbetskamrat och kortvariga romans, Phyllis Bernard.