En kväll i tunnelbanan

Jag sitter och väntar på tunnelbanan. 9 minuter mot Skarpnäck. För trött för att läsa. Fullständigt förlorad i väntans tristess.
Men det är en perfekt ljummen sommarkväll i juni.
Två flickor i  20 års åldern briljerar i sina sommarklänningar. De sätter sig bakom mig på bänken. De pratar relationer. Men det dröjer inte länge förrän den ena berättar om en film hon sett. Vi kan kalla henne för filmtittaren.
Hon har sett Kärlek på jobbet eller Two weeks notice (2002). "Den är med vad heter hon....hon som är med i Miss Secret agent...Sandra...Bull....bull...ock, Sandra Bullock, heter hon väl? Och Hugh Grant".
"Jag gillar båda" säger hennes kompis. Vi kan kalla henne för kompisen.

Filmtittaren fortsätter. "Hade det varit för 10 år sedan, då hade jag köpt hela filmen. Men nu gör jag det inte.

Han (Hugh Grant) är en idiot i filmen, han får liksom vara hur han vill. Medan hon är hela tiden schysst.

Det är lite som med mig och min granne, du vet"....

"Kärlek är svårt" blir kompisens kommentar. Hon kontrar: "Jag och Martin såg i helgen en rolig film. Den hette Lars and the real girl. Med Ryan Gosling. Han är ju SÅ snygg och en jättebra skådespelare tycker jag. Men i den filmen är han värsta tönten!
Där  är han INTE snygg! Jag skrattade jättemycket åt filmen!"

Filmtittaren frågar: " Är den en ny film eller så?"
Kompisen fortsätter: "Nej, den går liksom inte på bio, precis, så den har nog några år på nacken. Men du måste SE DEN!
Filmtittaren: "Jag ska skriva ner filmtiteln, vad sa du att den hette? LARGER THAN REAL GIRL?"
Kompisen:  "L-a- r-s  and the real girl"
Filmtittaren:  "Den ska jag försöka se!"
Sällan är något så frestande som nu att bryta in i samtalet och säga "2007". Lars and the real girl är ifrån 2007. Jag vill säga 2007. Men jag gör det inte. Tåget kommer och jag lämnar tjejernas filmsamtal och tänker, är Ryan Gosling, 00-talets motsvarighet till 80-talets Tom Cruise? TA