Imponerande fransk mix av drama och komedi

FÖRLORAD I PARIS (Au Bout dy conte) fransk film i regi av Agnès Jaoui
Medverkande: Agathe Bonitzer, Agnès Jaoui, Arthur Dupont, Jean Pierre Bacri m fl.
Speltid: 112 min
Betyg: AT AT AT AT AT

På dagis leker barnen och läraren Marianne (Agnès Jaoui, MYCKET BRA!) teater. Läraren är regissören och skapar scener med barnen. Barnen lyssnar och gör ofta vad som förväntas. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Prinsen får inte kyssa prinsessan. Prinsessan vill inte alltid
ha honom...
Myten om kärlekssagan kan nedmonteras.
Den stämmer inte med verkliga livet.
Men vill vi verkligen rasera Sagan om Stora Kärleken för gott?
Nej, riktigt så enkelt är det inte...


Regissören Agnès Jaoui fjärde film är underfyndig och en imponerande mix av vardagligt drama och komedi. Hennes tidigare filmer , I andras ögon (2000) och Se mig (2004) har inte fått mig på fall. De tidigare filmerna har jag upplevt som röriga, långsamma och för pratiga. Förlorad i paris börjar också i den stilen. Men filmen lyfter och med besked...

På skolbalen går Lauras drömmar i uppfyllelse. Plötsligt ser hon (Agathe Bonitzer) honom, musikkompositören Sandro (Arthur Dupont). Han ser inte bara ut som drömprinsen, han gör också det hon drömmer om. Han står och ler mot henne i elegant kostym framför en ängel staty. Det är ett tecken. Ett gott omen. De dansar. De blir ett par.

Med tiden lär det unga parets familjer känna varandra. Vissa bättre än andra. Lauras frisinnade och nyfikna faster Marianne övningskör med Sandros pappa, Pierre (Jean Pierre Bacri, fantastisk!). Hon är nyskild. Hon är dagisfröken som leker kärlekssagor på dagarna med barnen. Utanför dagiset lever hon i  ett grådaskigt liv i ett färgstarkt hem. Hon tror på new age. Hon drömmer om kärlek och att kunna köra bil. I bilen kommer rädslan och smular ner hennes livsglädje och självförtroende. Pierre hjälper henne. Han mår dock sämre än Marianne. Han är bilskollärare med stor livskris. Han bär dödsångesten med sig i alla väder. Han har nyligen flyttat ihop med sin flickvän och hennes småbarn. Han gillar inte barn. Han gillar inte sambotillvaron. Varför ska vi leva livet när vi ändå ska dö? TA

Förlorad i paris bjuder främst på högklassigt skådespeleri. Jaoui ger oss elegant ett persongalleri som drabbar mig i det djupaste. Dramaturgiskt har filmen en charmig och egendomlig detalj. När filmen växlar i tid och mellan historierna fryser man bilden och omvandlar den till oljetavlor. Det är knappast något nytt grepp men det lämpar sig gott i en film som vill avfärda myten om sagan och samtidigt behaga oss likt sagan.
Agnes Jaoui har gjort årets bästa film hittills. TA