Det ska egentligen inte fungera. Ewan McGregor och Nicole Kidman i en musikal? Men otippat får australiensaren Baz Luhrman till det i Moulin Rouge (2001). Det skall erkännas att musikaler är ingen favoritgenre precis. Oändliga sångnummer, stora gester, och allt ekar ut i bara tomhet. Kejsarens nya kläder. I Moulin Rouge skapar dock Luhrman ett eget universum (något liknande lyckas han med The Great Gatsby också). Kidman och McGregor sjunger utan skönsång moderna hits av bland andra Elton John (Your song) och David Bowie (Heroes). Allt är lekfullt, ibland känslosamt, skruvat, fräckt, med glimten i ögat, och färgfullt in i minsta detalj. Den nyligen avlidne filmkritikern Roger Ebert beskrev filmen träffande: "Luhrman använder sig av 1800-talets opera, 50-talets Hollywood-musikaler och musikvideons tempo".  http://www.rogerebert.com/reviews/moulin-rouge-2001

Man kan inte annat än älska hur kurtisanen Satine (Kidman) och författaren Christians (McGregor) tragiska kärleksöde blir föremål för musikalen i filmen och även Christians författarskap. Moulin rouge påminner oss ånyo att de kärleksberättelser vi finner mest mening i äro: De om omöjlig kärlek. TA