En kvinna springer skräckslagen över romantisk hisnande fält. Samtidigt förbereder sig flera cowboys att bege sig med häst på jakt efter den skyldige. Två män flyr för sina liv. Med flämtande ljud och svetten lackar hittar de ett gömställe nära en bäck.

Gary Sinise (Forrest gump) mustiga filmatisering av Steinbecks klassiska roman (1937), Möss och människor (1992) börjar smärre dramatiskt. Det är Den Stora Depressionen och handlingen utspelar sig i Kalifornien. Sinise spelar George som tar hand om den efterblivne Lennie (John Malkovich). De får tillfälliga jobb på gårdar och jobbar med havreskörden. Ett tungt och krävande arbete. Lennie har styrkan, men knappast intelligensen. George blir som hans storebror och beskyddare...

Lennie älskar och höra George berätta samma historia kväll efter kväll. Det är historien om ett bättre liv, om en egen gård de driver tillsammans och framförallt att Lennie får sköta om kaniner. Han förtjusas av de små liven och dras till det mjuka. Han tycker om dem och klappar och smeker. Men han vet inte när han går för långt... Kaninerna klämmer han ofta ihjäl... På den nya gården och arbetsplatsen blir Lennie och George bekanta med Candy (Ray Walston).

Sherilyn Fenn

Han är äldre, nedsatt fysiskt och väldigt hundkär. Candy varnar männen för den hårdföre ranchägaren Curly (Casey Siemaszko) som är före detta boxare. Hans uttråkade och attraktiva hustru (Sherilyn Fenn som spelade Audrey i Twin peaks, gud vad jag saknar henne!) söker kontakt med George och Lennie. George vill att Lennie håller sig borta ifrån henne.

Sinise berättar med god hand och har bra känsla för miljön. Han har valt att fokusera synnerligen på ett av budskapen i Steinbecks klassiker; skillnaden mellan djur och människor hårfin. Man behandlar den ena utan värde och hur den enskilde sjuke inte kan avgöra skillnad på dem eller ens se värdet med dem.  När går humanismen förlorad? När måste humanismen få vika? Vad väljer vi? Dödsstraff eller inlåsning? Varför står George ut med att hjälpa Lennie, år ut och in?

Steinbecks mästerliga roman har fått ett ovanligt väl värdigt filmliv. Författaren själv hade nog varit stolt. TA