När ser jag  ryske Timur Bekmanbetovs (Daywatch och Nattens väktare) första amerikanskproducerade film Wanted (2008) känner mig jag genast väldigt gammal. Och jag undrar, har jag tappat barnasinnet helt? Kan jag inte längre se actionfilmer? Har jag  blivit alldeles för dyster och seriös och fast i Bergmans tungsinne? Är jag i otakt med samtiden? Kan jag inte bara ta det för vad det är?

Det är ju upprörande när man som undertecknad är en produkt av actionfilmer. När man är uppvuxen på filmjölk och ja, actionfilmer (Die Hard, Dödligt Vapen, Robocop, Indiana Jones, James Bond) och inte längre fattar "dagens mode".

Inledningen till Wanted är dock underhållande och lovar gott, det är ju lätt och sympatisera med kontorsslaven Wesley Gibson (James McAvoy) och hans liv blir ju till en förvuxen pojkfantasi. Han får revansch på sin bitchiga chef, vänsterprasslande flickvän och svikare till kompis. Och inte bara det.

Han får mängder av skjutvapen och Drömkvinnan: Foxs (Angeline Jolies) uppmärksamhet.
Det visar sig nämligen att Gibson är son till en beryktad yrkesmördare. Och ni vet ju hur det brukar vara...det sociala arvet....Han blir involverad i ett nätverk Brödraskapet och tränas upp till "legosoldat"/yrkesmördare....

Men efter drygt en timme börjar det gnissla rejält. Eller kanske ännu tidigare. Har väldigt svårt för scenerna då folk skjuts i huvudet, och det ska vara slow motion och man ska få följa kulan och den ska delas och det är som  att läsa en Hamilton bok. Våld i detalj. Det ska tydligen vara underhållande. Spektakulär, utdragen tvspels-action. Finner det bara äckligt och direkt obegåvat.

Saknar John Woos estetik och lekfullhet och tyngd. Han är ju en actionmästare. Wanted är högst opersonlig, saknar originalitet, spänning och underhållningsvärde. Lite hjärta och charm förekommer, mestadels i den stjärnglans Angelina Jolie sprider och inte minst från McAvoys sida. Morgan Freeman gör ytterligare en roll i sömnen....

Bli inte direkt klok på Wesley Gibsons "upprättelse". Hans tidigare liv skildras som meninglöst , men när han blir kvitt med sin egentliga identitet, kvittrar fåglarna igen. Och vi ser ett leende röra sig vid läpparna. Gibson har mord i blodet och expertkunskaper på området, han har nu bytt upp sig. Följ instinkten! Och han skjuter perfekt men det ser ut som han skjuter på måfå. På rekordsnabb tid utvecklas till den superproffsiga torpeden. Men fortfarande är Gibson en ganska grådaskig karaktär...ointressant till och med...törs jag skriva....

Upplösningen känns osannolik och fantasilös och sätter krokben på hela filmens poäng. Ögonblicken då jag känner att jag har slösat bort tid på film är sällsynta i mitt liv. Hade dock önskat att jag inte sett Wanted. Även om jag har svårt att få nog av fröken Jolie. TA