Såg om Timmarna (2002), den belönade filmatiseringen efter Michael Cuninghams roman. Filmen var inte alls lika stark och gripande nu som mitt minne ville göra den till. 

Nicole Kidman är helt oigenkännlig. Det fick Oscarsjuryn att dela ut en statyett till henne. Vet inte riktigt om det var rätt beslut. 

Meryl Streep och Clare Daines delar filmens stora stund tillsammans. Mor och dotter samtalar i en säng. Modern som spelas av Streep beskriver hur hon missförstått hela livets gåta. Hon berättar:

"Jag minns en morgon när jag steg upp i gryningen. Jag kände att möjligheterna fanns där. Har du känts så? Och jag minns att jag tänkte: Det här är alltså början på lycka.  Det är nu det börjar och naturligtvis blir det bara mer. (skratt) Det föll mig aldrig in att det inte var början. Det var lycka! Det var stunden. Just då."

Streep har ett par scener till där hon verkligen briljerar och förtrollar åskådaren. Men filmen i sig är jag något tveksam över. Intrigen är onödigt komplicerad och berättandet har man liksom gömt i 3 olika kvinnoöden, en utspelar sig 2001, en annan 1923 och en annan på 50-talet. Under nästan hela filmen frågar jag mig: hur hänger allt ihop?

Och nästan vid mållinjen får vi se säcken knytas ihop. Men tyvärr, tar formen över själva innehållet. Önskade man kunde bli mer tagen av de faktiskt ganska starka historierna om tre olika kvinnor och deras förhållande till självmord och litteratur. Kidmans tolkning av författarinnan Virginia Woolf kan jag föga orda om. Har varken några större kunskaper om henne eller relation till hennes alster. Flera menar att Kidman inte gör den legendariska författaren rättvisa. Hennes scener med maken (Stephen Dillane) har dock tänkvärd dialog. Varför måste karaktären i din roman dö? frågar sig maken. 

Woolf svarar, det är bara när någon dör, som andra kan börja uppskatta och värdesätta livet....

Fönstret mot gården. Nej, Julianne Morre i Timmarna. Vad hade Hitchcock tyckt om henne tro?

Gudomliga Julianne Moore har en aura som är gjord för 50-talet. Hon ser verkligen ut som en attraktiv hemmafru i vilket amerikanskt medelklass villaområde som helst (se även Far from heaven). Hon är strålande som olycklig moder och hustru som överväger självmord en och två gånger. Är det någon som skulle belönats med en Oscar, är de faktiskt hon!

Förutom de kvinnliga Hollywoodstjärnorna ser vi en stark birollslista, vad sägs om Ed Harris, Toni Collette (Muriels bröllop, Om en pojke), John C Reilly (Magnolia, Boogie nights), Stephen Dillane (Welcome to sarajevo), Claire Danes (tv-serien Homeland), Jeff Daniels, Miranda Richardson (En förtrollad april) och Alison Janney (Juno, tv-serien Vita huset)? Sämre skara har man sett i sina dagar. 

Ed Harris har en nyckelroll och gör kanske starkast intryck som hyllad författare och AIDS-sjuk före detta älskare till Clarissa (Meryl Streep).

"Stäng dörren bara!". Regissören Stephen Daldry ger Meryl Streep instruktioner

Regissören Stephen Daldry (Billy Elliot, The Reader) ger oss lite rolig kuriosa rörande Meryl Streep i dvd-utgåvans extramaterial. Hon skall tydligen haft problem med att filma scener när hon ska öppna, gå ut och in genom dörrar. Detta gjorde att man skämtade oavbrutet om och med henne under inspelningen. TA