Om en Pojke

BOYHOOD amerikansk film i regi av Richard Linklater
Medverkande: Ethan Hawke, Patricia Arquette, Ellar Coltrane och Lorelei Linklater m fl.
Speltid: 165 min
Betyg: AT AT AT AT AT

Regissören Richard Linklater har med sin Before-trilogi undersökt Tiden och personers åldrande mellan ungdom till medelålders. I hans 16:e film Boyhood och vid 53 års ålder botaniserar han ytterligare i ämnet och drar det till en högre nivå. (http://variety.com/2014/film/news/richard-linklater-boyhood-ethan-hawke-patricia-arquette-1201243485/)

I 12 år har han filmat, och använt sig av samma skådespelare.

Hans film skildrar berättelsen om Texaspojken Mason Jr (Ellar Coltrane) och hans uppväxt. Han är 6 år när filmen börjar och 18 när eftertexterna rullar. Masons föräldrar är skilda och han lever med sin syster Samantha (Lorelei Linklater, regissörens äldsta dotter) och modern Olivia (Patricia Arquette).
Dem svinaktiga männen hittar inte sällan till hennes hjärta, och passerar igenom familjens hushåll.

Den frånvarande pappan (Ethan Hawke) besöker barnen med jämna mellanrum. Han försöker se dem, älska dem och lära känna dem. Han önskar uppriktighet och raka puckar. Han vill inte bara vara "den där fadern som bara kommer förbi under helgerna och köper glass och presenter". De spelar bowling, hejar loss när favoritlaget i baseboll spelar och åker på camping i skogen tillsammans. Fadern sjunger och spelar musik för barnen. Han försöker lära dem spela football på en kulle. De springer nedanför den, jagandes efter bollen som de aldrig kommer fånga. Livet lyser i ögonen på dem.
 

 Moder Olivia skiljer sig flera gånger, och familjen tvingas flytta runt i Texas. Mer än en gång. Det är tumultens tid. Hon utbildar sig och blir sedermera universitetslärare i Psykologi. Länge undrar barnen om hon någonsin kommer bli tillsammans med pappa igen. När sonens röst spricker och fjun växer kring hans haka, förändras frågorna. Åtminstone den typen av frågor.

Mason ifrågasätter varför familjen hela tiden måste försöka vara så "vanlig". Sportintresse saknas. Men en viss fallenhet för estetik och foto. Fotoläraren ser talang men efterlyser disciplin.
Vem vill du vara, Mason?

Hans pappa har ny familj nu. Pappan har ansat skägget och frisyren är mer välkammad. De bleka rockn´roll-skjortorna är utbytta mot en mer fleeceliknande röd jacka. Ett ögonkast tidigare var Mason, pappa och syster Samantha ute längs gatorna i kvarteret och hängde upp Obama affischer. Och Mason själv, retade upp en reaktionär sydstatare/republikan - ordentligt.
 

En bibel och ett gevär blir hans present från sin faders nya familj. När han är 15 upplever han sin första fylla och träffar tjejer. Han belönas för första gången i en fototävling. Jobbar extra som diskare. Möter sin första stora kärlek får sitt hjärta krossat.

Linklater visar egentligen i en enda scen, att han tänker inte som andra filmskapare gör per automatik. Mason och en kamrat sitter i en bil utanför hemmet. De skickar vodkan mellan varandra. De törs inte gå in. Mason lyckas ändå övertala kompisen. I huset är det ljust och livat. Höga röster och skratt. Vi följer med pojkarna in och vi följer in på deras examensfest med familjen.
Greppet, valet att berätta utifrån Masons perspektiv och framförallt börjar scenen i bilen som här görs och inte inne med släkten, en liten detalj måhända, men det illustrerar vad Boyhood är för sortens film.

Det är kanske vid första anblicken lätt att känna sig besviken, Boyhood är nämligen årets mest omtalade film. Oerhört uppskriven, hyllad och rosad, världen över. Förväntningarna blir skyhöga och svåra att leva upp till.

Men det är en film som måste få sjunka in, som man måste få lite distans till. Det är nästan en 3
timmars berättelse om en pojkes liv till man, och där även ett gediget mångfasetterat porträtt av en hel familjs utveckling under 12 år tecknas. Och i flera kulörer, dessutom. Masons syster skall heller inte glömmas bort. Från den lilla flickan som retar sin lillebror med Britney Spears och till den alltmer unga charmiga kvinna som gör medvetna val, stödjer sin bror och utstrålar attityd.

Det är tillika en krönika och tidslinje som dras, kantad av terrorattackerna i World trade center och Obamas valseger. Richard Linklater fick idén när han blev förälder, då han började fundera på barndomen och uppväxten. Enligt honom är det en film inte bara om barns uppväxt utan också om att vara förälder och hitta ett sätt att vara en god vuxen för sina barn. (en intervju med magasinet VICE, sök på youtube)

 I Olivia och Mason Seniors fall verkar dem söka efter svaret i hela livet. Det finns självbiografiska inslag i filmen menar, regissören, men allra mest allmängiltighet. Flera kan relatera och känna igen sig i historien.

Och visst är det så. Boyhood är en film om Livet, hur klyschigt det än må låta. Det blir som en roman som man är ganska fast försjunken i. Och historien får dig att fundera över livet, minnas och återvända till platser du kanske glömt bort att du varit i eller besökt. Du minns din första kyss. Din första fylla. Kanske din första joint. Ditt första jobb etc., Ungdomsåren som för varje år når en ny kontinent. Du kan se gamla fotografier från gymnasieåren, se gamla filmklipp från barndomen. Så här ser jag på mig själv. Men hur såg andra på mig när jag växte upp? Denna fråga läser jag mellan raderna i filmen.

Och det är fascinerande med skådespelaren Ellar Coltrane som var 6 år när filmen började spelas in och 18 år när den avslutas. Filmen skulle anpassas till honom och vad han gick igenom, men vad gjorde filmen med honom?
Richard Linklater har lyckats med det omöjliga: att överträffa sig själv och sina tidigare alster. Hans film (eller "konstprojekt" som han kallar det) lever i dig längre än vad du tror. TA