Ungdomspunkaren Otto (Emilo Estevez) blir "handplockad" som bilindrivare (Repo man). Butch (Harry Dean Staunton) lär upp honom allt han kan. De är dock inte ensamma om att stjäla bilar.  Konkurrenterna måste man ha koll på. En bilindrivare är heller inte som vanliga "tråkiga svenssons". Svenssons undviker alltid farliga situationer. Bilindrivare söker alltid efter utsatta lägen, berättar läromästaren Butch och drar i sig en lina.

Otto utvecklas och går från klarhet till klarhet. Han träffar en flicka (Olivia Barash) som varnar honom för rymdvarelser gömda i en okänd bil...  

Alex Coxs film Repoman (1985) väcker barndomsminnen. Det märkliga är att liksom då som nu har jag inget större hjärta för den här filmen. Jag sveps inte iväg av historien. Funderar istället alldeles för mycket på kanske oväsentliga ting. Men jag förstår inte hur allt hänger ihop. Visst, det är en framtidssatir av det mer komiska slaget och den görs med en klackspark och glimten i ögat med blinkningar till western, film noir och science fiction. Alex Cox leker mer film än att han tar syssla på något större allvar. Och underhållningsvärdet är enligt mig måttligt.

Skådespelaren och bratpackstjärnan Emilio Estevez är idag tämligen bortglömd. Repoman påminner mig om hans forna stjärnstatus, i Otto ser jag mest en ny ung kaxig skådis som vet vad han vill och tror på sig själv. Han har kvinnotycke och när han kommit in i branschen bär han tidtypisk grå turkos bomullskavaj med axelvaddar.

Det känns också symboliskt att Harry Dean Staunton (spelade ju också Molly Ringwalds far i Pretty in pink) lär upp honom , en av den äldre generationens aktörer som skulle kunna vara hans pappa. Estevez frisyr får mig att tänka på någon medlem i popgruppen Madness från samma tid. Karaktärer i filmer som St Elmos Fire (1985) och Breakfast club (1985) gav honom ett skimmer av "good guy" och nästan orubblig "präktighet". Den sidan får han inte befästa i filmen Repoman om säger så. Det är väl befriande. Och det kan vi tacka Alex Cox för. Regissören vill stundtals experimentera med stereotyper och klichéer och schabloner. Inte minst är det så i slutfinalen, där hjälten Otto väljer - annorlunda.

Vad Coxs film vill säga eller berätta förblir en smula gåtfullt. Det är sedan länge en kultfilm av flera skäl. Inte ovanligt för 80-tals filmer och filmer med framtidsvisioner.

Man letar symbolik och börja med en långsökt tolkning. Bilarna är ju en frihetssymbol och från början en amerikansk angelägenhet historisk. I Repoman stjäls bilar, affärer och samhället är väldigt uppbyggt kring fordonen. Är den individualistiska friheten hotad? Vad händer med lagen när bilismen tar över fullständigt?

En liten birollskaraktär uttalar sig också kritisk kring bilismen, att den fördummar och han väljer därför bort den. Ottos föräldrar är f d fattiga hippies som fortfarande röker på. Förlorade i tv:n. De sitter där paralyserade i soffan och kan knappt lägga något annat fokus än på kyrkopastorn som talar från skärmen. Familjens pengar är ett minne blott. Alla tillgångar har de lämnat till "Guds utsände". Religion är opium för folket.
 TA