Western-filmen De Laglösa (The Long Riders) från 1980 är en film jag blir riktigt nostalgisk av att se om. Och inser att jag nog inte sett hela filmen sedan det begav sig eller i varje fall för riktigt länge sedan. Man har ju många, många favoritfilmer och många underbara minnen från när man var novis i biomörkret och tyckte ofta att alla filmer man såg var det bästa som man hade sett.
Nu förtiden vet man ju att det kan vara farligt att se om filmer som gjorde starkt intryck på en i unga år just för att insikten om att tidens tand har gått alltför hårt åt filmerna och att man nästan sitter och tänker, hur kunde jag bli så förtjust i den här sunkiga filmen?
Därför blev jag något positivt överraskad av hur pass bra De laglösa överlevt och hur kul det var att se om den. Vid den här tiden var filmens regissör Walter Hill ett namn på g och hade de två kultfilmerna Driver (1978) och inte minst The Warriors (1979) som ju skapade en stor våldsdebatt i Sverige i bakfickan. Under de första åren av 80-talet skulle Hill fortsätta från klarhet till klarhet med Inkräktarna (Southern Comfort, 1981), 48 timmar (48 hours, 1982), filmen som lanserade fenomenet Eddie Murphy, och så en personlig favorit Streets of fire från 1984. Sedan stagnerade Hills karriär något även om han fortsatte leverera mer eller mindre stabila hantverk åren framöver.
Men tillbaka till De laglösa då, en med den tidens mått oerhört våldsam western-rulle om en av de mest kända och största bankrånarna från den tiden, ligan med bröderna Jesse & Frank James och Cole, Jim & Bob Younger.
Randy Quaid, Keith Carradine & Stacy Keach
Förutom att Hill gjorde en riktigt stabil och skickligt berättad historia, full av detaljer för att få fram en tidskänsla och realism, så bidrar Ry Cooders stämningsfulla musik otroligt mycket till att mejsla fram en av de kanske tio bästa western-filmer som gjorts. Kanske är jag i minoritet att tycka det, men dåtidens Hill hade ett sätt att göra film på som jag alltid varit väldigt förtjust i, han använde slow-motion på ett mycket effektfullt sätt och våldet och blodet känns inte spekulativt utnyttjat utan blir till en slags ödesmättad och faktiskt vacker dimension. Utan att för den skullen bli romantiserad, Walter Hill var en alldeles för hårdkokt regissör för att tillåta en film att bli sentimental eller blödig.
Bröderna James in action.
Det som slår en mest när jag ser om filmen är att jag nästan glömt att filmens bröder spelas av riktiga bröder som bröderna James där den mest kända av bröderna Keach, Stacy Keach, spelar Frank och den, för mig i varje fall, mindre kända James Keach som har huvudrollen som Jesse. Bröderna Younger spelades av Carradines, David, Robert & Keith och där är det väl David som idag känns som den som lyckades bäst i sin karriär med tv-serien Kung-fu och Kill Bill 1 & 2 som några av de klart bästa lysande stjärnorna i bagaget.
Bland de övriga i Jesse James gäng syns även bröderna Quaid, Dennis och Randy, som för övrigt också spelar bröder.
Bortsett från uppenbara klassiker så är De laglösa ett skönt bevis på att filmer man gillade som ung inte behöver visa sig vara rejäla besvikelser. Dom kan till och med vara en kick att se om igen!
Göran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar