Det är fredag den 10:e april 2015. Point break (1991) visas på Cinemateket på filmhuset , ute på gärdet i Stockholm. Det är fest av flera anledningar. Till och börja med så är det ett kul och oväntat val. Det är en finsk kopia med ganska kornig bild och och åren har gått, det märks på den repiga bilden. Men vad gör det?
Point break på stor vit duk är en mäktig filmupplevelse. Surfing-scenerna där dem stora vågorna sveper över en Johnny Utah eller Bodhi är Majestätiska!!!
Före filmvisningen presenteras Point break av författaren Sara Bergmark Elfgren (Cirkeln). Hon berättar inför en halvfull stor salong om hur filmens regissör Kathryn Bigelow (född 1951) beslutar sig för och göra film efter ett samtal med Andy Warhol.
Hon motiverar sitt beslut med att börja göra film "för att filmkonsten är mindre elitistisk än konst", efter år i konstvärlden.
Elfgren resonerar också öppet, behöver vi lyfta fram kvinnliga regissörer. Har det liksom inte hänt något?
Tyvärr, verkar det inte bättre. Och ja, vi behöver faktiskt och fortfarande uppmärksamma kvinnor i en alltför mansdominerad filmbransch. Bigelow är en av få som också gör actionfilmer. Och som hon gör det.
Elfgren säger att genren är ofta underskattad och förkastad. När allt kommer omkring, vill vi i publiken bli underhållna, och ingen gör det jobbet bättre än en "actionrökare". Point break beskriver hon som en actionfilm med "melankoli" och som vrider och vänder på könsrollerna. Och jag håller helt med i den beskrivningen.
Och det är väl också ytterligare ett kvitto på filmens storhet. Du ser eller hittar nya saker i den för varje visning. Tyler (Lori Petty) som är Bodhi (Patrick Swayze) ex är ju en slags "pojkflicka", hon plåstrar inte bara om den skadade FBI-agenten Utah (Keanu Reeves). Hon lär honom och surfa och får honom och lämna den där spända blicken och stela ansiktet. "Du ser ut och vara lycklig" säger hon. Vågorna svallar bakom dem och mörkret har lagt sig , och de sitter på varsin bräda och han ser hur hennes hår längs armarna reser på sig.
Och Tyler räddar ju honom från och drunkna, det är ju också på det viset dem träffas.
Point break är ju på det sättet ingen konventionell actionfilm. Vem är god? Vem är ond? Vad är rätt och fel? Hjälte? Hjältinna? Offer? Vinnare? Förlorare? Här finns minst sagt en del gråzoner....
På många sätt "hejar" man ju på Bodhi och grabbarna som hänger på andra sidan lagen och söker kickar och "the ultimate ride". De vill ju visa och framhävda "människosjälen" och vara en reaktion, ett motstånd mot SYSTEMET....
FBI framstår som taskiga och militäriska och man undrar lite vad som driver dels Utah och Pappas (Gary Busey) och inställa sig under en såna idiotiska chefer som i filmen.....
Elfgren väljer och inte prata alltför mycket om film , utan önskar oss en trevlig visning, och "ta in den här filmen och Keanu är som han är!" och hon ler. Jag ler inombords, känner verkligen igen mig i hennes berättelse dels om hur hon fick vänta och se 15 års filmer, tills hon hade åldern inne. När Point break släpptes var hon 11 år. Det skulle dock dröja tills hon blev 27 , som hon såg den första gången. Jag känner igen det där och växa upp i ett hem där ens föräldrar följer åldersgränserna.
Men när hon väl fick se Point break för första gången , så såg hon den på VHS. Hennes pojkvän hade filmen på VHS, men bandet räckte inte och slutet fick hon aldrig se. Och undertecknad saknar även slutet på sin VHS-kopia....
det sista jag får se är när Utah och Bodhi förenas i Australien, Torquey beach, ororligt väder med regn och storm. Det är slagsmål och en arrest väntar runt hörnet. Men Bodhi ber om Utahs förståelse. Han vill så gärna få rida längs med vågen. "Jag har ju väntat på det här ögonblicket hela livet" , säger han och vädjar om Utahs friar honom....
I Point break finns en förträfflig jakt-scen mellan Utah och Bodhi, och Utah faller illa och skadar ännu en gång knäet. Han siktar bestämt mot sin överman , men väljer att avlossa skotten i luften. Där någonstans visar Bigelow genialiskt filmens stora problematik: FBI-agenten, infiltratören Utah har blivit väl mycket kompis med dem han jagar.... vad finns hans lojalitet? Själ? Hjärta? Vem är han? Vem borde han vara? Vem vill han vara?
Bodhi berättar för Utah om elementär hundpsykologi och vill på något sätt hänföra den på världen och människan: "skrämsel och aggressivt beteende skapar underlydnad och folk som lyder dig, tvivel och tveksamhet får ofta din skräck och rädslor att besannas"....Det är en utmärkt scen, och vittnar om att Point break inte är någon vanlig standardmässig actionfilm....här finns tanke och intelligens och känsla...
Hade glömt bort att giganten och Mickey Rourkes kompis Tom Sizemore (True romance, Heat m.m) syns i en liten biroll som besviken under-cover snut.
Nu vill man ju veta mer om hur Kathryn Bigelow ser på filmen idag och kanske vad minns hon från en riskfylld inspelning av Point break. Minns jag inte helt fel skadade sig Patrick Swayze....grämer mig över hur jag kunde slänga mina gamla OKEJ-tidningar (tidningen följde då dåvarande superstjärnan Patrick Swayze, ganska konstant, och besökte bland annat inspelningen) från 1991...
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar