Polska filmen Ida vann Oscar för bästa utländska film i år, i stark konkurrens med den ryska Leviathan som nu skördar stora framgångar på bio här.
IDA känns som den skulle kunna vara gjord när den utspelas, dvs tidigt 60-tal i Polen. Ida är en 18-årig nunna som vuxit upp i ett konvent och innan hon ska ta sina löften och bli nunna "for life" så får hon reda på att hon har en moster och beger sig till henne. Mostern är ett vrak som klamrar sig fast vid livet med hjälp av sprit, karlar och en stor dos cynism.
Men hon berättar också för Ida saker om hennes familj som går tillbaka till andra världskriget och det hemska som hände med judarna, inte minst det som den lokala befolkningen gjorde med de polska judarna. Ett tema som uppmärksammandes häromåret i boken Vi från Jewabne av Anna Bikont som tar upp massakern på judar från byn Jewabne som 1941 förråddes av sina polska grannar och brändes till döds i en lada utanför byn.
Tillsammans med mostern Wanda beger sig Ida ut på en roadtrip för att ta reda på vad som hände med hennes föräldrar och var de är begravda.
Filmen är ca 1 timme och 20 minuter och den är svartvit och varenda jäkla scen är som ett konstverk man skulle kunna stanna framför på typ Fotografiska museet eller nåt. Det är en helt fantastiskt vacker film som verkligen lever upp till epitetet "en bild säger mer än tusen ord".
De två kvinnorna, som spelas av Agata Trzebuchowska och Agata Kulesza, är magnetiska, inte minst Trzebuchowska, som tydligen hittades på gatan och inte har någon skådis-erfarenhet innan. Hennes enorma pärl-ögon och till synes naiva uppsyn går inte att slita sig ifrån och utan att hon säger så mycket i filmen kan man läsa desto mer ur hennes ansikte. Ska bli riktigt intressant att se vad som händer med henne i framtiden!
Många snygga, vackra filmer har man sett genom åren, de flesta förstås i färg, men det är något med svarvitt som blir speciellt. Tänker på Spielbergs Schindler's List eller flera av Woody Allen's klassiska filmer.
På många sätt är Ida ingen direkt upplyftande film, men ändå är den just det. Med sitt helt magiska vackra foto och på det sätt som Idas ansikte konsekvent syns i nedre delen av bilden och det starka innehållet så blir Ida en både ett visuellt konstverk och en känslomässig upplevelse.
Ida finns numera på dvd.
Göran.
Men hon berättar också för Ida saker om hennes familj som går tillbaka till andra världskriget och det hemska som hände med judarna, inte minst det som den lokala befolkningen gjorde med de polska judarna. Ett tema som uppmärksammandes häromåret i boken Vi från Jewabne av Anna Bikont som tar upp massakern på judar från byn Jewabne som 1941 förråddes av sina polska grannar och brändes till döds i en lada utanför byn.
Tillsammans med mostern Wanda beger sig Ida ut på en roadtrip för att ta reda på vad som hände med hennes föräldrar och var de är begravda.
Filmen är ca 1 timme och 20 minuter och den är svartvit och varenda jäkla scen är som ett konstverk man skulle kunna stanna framför på typ Fotografiska museet eller nåt. Det är en helt fantastiskt vacker film som verkligen lever upp till epitetet "en bild säger mer än tusen ord".
De två kvinnorna, som spelas av Agata Trzebuchowska och Agata Kulesza, är magnetiska, inte minst Trzebuchowska, som tydligen hittades på gatan och inte har någon skådis-erfarenhet innan. Hennes enorma pärl-ögon och till synes naiva uppsyn går inte att slita sig ifrån och utan att hon säger så mycket i filmen kan man läsa desto mer ur hennes ansikte. Ska bli riktigt intressant att se vad som händer med henne i framtiden!
Många snygga, vackra filmer har man sett genom åren, de flesta förstås i färg, men det är något med svarvitt som blir speciellt. Tänker på Spielbergs Schindler's List eller flera av Woody Allen's klassiska filmer.
På många sätt är Ida ingen direkt upplyftande film, men ändå är den just det. Med sitt helt magiska vackra foto och på det sätt som Idas ansikte konsekvent syns i nedre delen av bilden och det starka innehållet så blir Ida en både ett visuellt konstverk och en känslomässig upplevelse.
Ida finns numera på dvd.
Göran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar