Det första jag slås av när jag ser Peter Grönlunds Tjuvheder är den lediga och självklara dialogen. Det låter inte alls som andra svenska filmer kan göra (eh, Sökarna) då tragik nästan blir överväldigande och ligger farligt nära parodin.
Nej, det märks tydligt att Grönlund kan den här världen, känner igen människorna och vet hur dem rör sig och hur dem fungerar. Han jobbade länge socialt för Situation stockholm och samtidigt under den tiden skrev han manus och gjorde kortfilmer....Och som Grönlund själv säger, "bättre regiskola än så kunde han knappast fått"....http://weekend.di.se/intervjuer/jag-vill-synliggora-de-utsatta

Tjuvheder är en djupt imponerande film som inte kan lämna någon helt oberörd. I händelsernas centrum står Minna (Malin Levanon, som fick en Guldbagge för rollen). Hon blir vräkt ifrån sin lägenhet. Blåser några knarklangare på pengar och flyr mållöst för stunden. Hon hamnar på en illegal bosättning. Bland husvagnar, lägereldar och nedbrutna själar träffar hon Katja (Lo Kauppi, fantastisk!)....
De blir goda vänner och känner samhörighet. Katja har en gång haft Svensson-livet, men torskade som hennes kamrater. Nu gör hon allt för och hålla uppe sin kontakt med sin son som lever på fosterhem....
Makalös filmupplevelse. Se den!
TA