Franska fotografen Marion (Delpy) reser i Europa med amerikanska pojkvännen Jack (Adam Goldberg, förträfflig i all sin sarkasm!). På vägen hem till New York stannar dem i Paris för och hämta deras katt Jean-Luc hos hennes föräldrar. Vistelsen blir minst sagt påfrestande för paret då kulturkrockar florerar flitigt runt dem....
Men som om det inte vore nog. Det visar sig att Marions gamla ex visar sina nunor igen och detta till Jacks stora förskräckelse..... Vem är hans flickvän egentligen? Och känslornas cirkus rullar igång.....
Delpy har i högsta grad varit involverad i den här filmen. Hennes skötebarn verkar det som. Hon har komponerat filmens musik, skrivit manus, regisserat och står för klippningen.
Hennes föräldrar Marie Pillet och Albert Delpy spelar också Marions mor och far i filmen....
I min värld är Två dagar i Paris ett gyllene örhänge som skimrar länge i minnet, då flera titlar mörknar....
Det är ju enastående svårt egentligen att pendla mellan komik och drama. Att hitta balansen mellan dem tvära kasten är få som grejar. Delpy gör det med lätt hand.
Gillar hennes slutsummering om kärlek, rädslan för ensamhet, om parförhållandets komplikationer etc. Flera kan nog känna igen sig i skildringen av ett par som grälar 60 % av tiden, men ändå inte kan sluta leva tillsammans.
Pojkvännen Jack fotografer överallt. Delpys Marion är ju själv fotograf och säger något tänkvärt:
"Tar man bilder jämt så blir man en observatör som inte lever i nuet. Under vår resa ville jag leva i nuet, med Jack. Istället för att kyssas i gondolen så tog Jack 48 bilder i den. Istället för att hålla min hand på San Marco så tog han 72 bilder. Och så vidare, och så vidare".....
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar