Omskakande och stark polisfilm av Maiwenn

Maiwenn är onekligen en av Frankrikes mest intressanta regissörer som kommit fram på senare tid. I år har hon gjort hittills årets bästa film , Förförd och hennes föregående film, Polis (2011) är inte sämre. Det är hennes fjärde film som långfilmsregissör.

I Polis får vi närgånget blicka in i flera medarbetares vardag på en barnskydds-rotel i Paris. Dessa poliser lever intensivt i jakten på pedofiler och många gånger står dem maktlösa och får se barn lida.....
Deras privatliv är kantat av kaos och nedbrytning.... Arbetat tar all kraft ur dem. Var finner dem energin? Jo tillsammans i arbetsgruppen finner de hopp och styrka. De umgås även efter arbetet. Någon dag lyckas dem rädda en bebis från större fara. Arbetsgruppen firar denna framgång långt in på kvällen och är inte sen och öppna en flaska champagne....
Dagen efter är desto tuffare. Vapenövning....

Melissa (spelas av regissören Maiwenn själv) är en fotograf som ska dokumentera gruppens arbete....till en början väcker hon en del upprördhet hos vissa.... efter ett tag är hon en del av gruppen och hon inleder en kärleksförbindelse med av poliserna, Fred (Joey starr).....


Detta är en mycket stark film, riktigt riktigt bra och sällan har jag sett en samling aktörer/aktriser så samspelta och så inne i sina roller. Marina Fois, Karin Viard (Familjen Bélier), Joey Starr, Karole Rocher (Snön på Kilmanjaro) göra alla enastående porträtt.... Det fullständigt exploderar och här finns en intensitet och en autentisk känsla som dånar med kraft i nästan varje scen i varje moment.   När du tror du sett det mesta, och när du tror att du inte kan bli överraskad mer i filmväg, ja då har du inte sett Maiwenns ypperliga Polis. Slutfinalen är chockerande och jag sitter med händerna mot pannan när eftertexterna rullar. Ingen musik. Bara tystnad och minimalism.....
Vad var det som hände, egentligen? Såg jag verkligen rätt?

I denna berättelse finns det hela tiden saker som du läser mellan raderna och flera detaljer som inte är oviktiga. Det hittas en smula samhällskritik och poliserna själva påpekar hur impopulära de har blivit hos "folket". Var det presidentens fel?
Det vilar en hierarkisk ordning hos polismyndigheten , där chefen får sista ordet och han betonar även att "här har vi hierarki, och så är det med den saken"..... Mot slutet av filmen då en större polisinsats planeras får även barnskydds-enheten roller som statister och får båda ta skit av andra kollegor och häcklas med hånskratt.....

Det är framförallt en film med mycket hjärta , trots det ruggiga ämnet och flera fruktansvärda jobbiga scener. Här finns humor, värme, kärlek och en film som bryr sig om BARNEN.....
Maiwenn har inte gjort den bästa polisfilmen på år och dagar , hon visar också med en sådan ädel film som Polis att film fortfarande kan skaka om hela din värld. Vem behöver tv-serier?
 TA