Har sparat Sylvia Balacs krönika "Amy Schumers grandiosa gest känns ovanligt äkta" (Aftonbladet Nöjesbladet, 18 september , 2015) nu i flera månader. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/sylviabalac/article21434189.ab

Och jag har glömt bort hur många gånger som jag läst hennes krönika - med stort välbehag.

Hon beskriver hur den romantiska komedin översköljs av klichéer som handlar om den grandiosa gesten, dvs., ni vet den där scenen då den ena parten gör allt han eller hon kan för och ta sig till flygplatsen och hinna hitta sin älskade innan flyget lyfter....

Dessa scener då hon eller han uppvaktas av sin älskade, och allt handlar ju om att försöka vinna dennes hjärta - igen. Och som Balac påpekar är dessa initiativ eller gester nära "psykopatnivån".... det är alltså en tunn linje mellan romantik och dårskap...

I Trainwreck (2015) som Balac lyfter fram, försöker Amy Schumer vinna tillbaka Bill Haders idrottsläkare genom ett cheerleader nummer. Hon har ju tidigare dissat idrott , men inte nu. Och jag håller med Sylvia Balac, "slutfinalen" eller "den grandiosa gesten" sticker ut mycket tack vare Hader och Schumer samspel (som präglar hela filmen i övrigt också). Dem känns "på riktigt" överlyckliga. Och det sägs också att Bill Hader undvek så gott han kunde Amy Schumers dansnummer för att hans reaktion skulle kännas äkta. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/sylviabalac/article21434189.ab

Så enkelt, men ändå så stort.
TA