Rikemans-sonen och Harvardstudenten Oliver (Ryan O Neil) möter den stora kärleken i Radcliffe-studenten Jenny (Ali McGraw) som kommer från enklare förhållanden (pappa bakar kakor).

Kärlek börjar alltid med bråk. Även här.
De möts vid universitets-biblioteket där hon jobbar extra. Hon retar honom och vara "en korkad, men hon medger efter ett tag: Hon attraheras av hans vältränade kropp...

Han spelar hockey och föraktar sin pappa. Hon spelar klassisk musik, litterärt bevandrad och rapp i käften....
De gifter sig av kärlek, men äktenskapet blir också en inte oviktig symbol och kursändring för Oliver. Han bryter på så vis banden med sin aristokratiska bakgrund. De unga paret drömmer om barn och lämna Boston för ett familjeliv i möjligheternas stad - New York.... Men drömmarna krossas när Oliver en dag söker upp en läkare.....

Arthur Hillers film Love Story (1970) räknas som en klassiker när det handlar om amerikansk film.... Denna snart 50 åring till film tål tidens tand , skulle jag säga. Tycker mig se spår och influenser från europeisk film, den bitterljuva inledningen skulle ju kunna vara ur en säg italiensk eller franska nya vågen film. Vi ser Ryan O Neils ryggtavla och han återberättar historien. Ensam, begrundande och sorgsen sitter han där vid trappstegen eller bänkraderna omkring skridskobanan, där han en gång åkte vid ett brett leende på läpparna och blicken stadigt fäst emot henne....

 Filmen bygger på Erich Segals framgångsrika roman med samma namn. Kritikerna var inte direkt överförtjusta, men publiken uppskattade filmen och till vis del Oscars-juryn. Francis Lais oumbärliga  pianomusik vann för Bästa Musik. Tommy Lee Jones syns hastigt i en liten, liten roll som en av Ryan O Neils studentkorridors-kompisar....
Love story tog Snyftaren till nya nivåer...
TA