En annan sida av Ken Loach

Looking for Eric


Regi: Ken Loach


Medverkande:Steve Evets, Eric Cantona, Stephanie Bishop och Gerard Kearns mfl. 

Speltid: 1 h 22 min


Betyg: AT AT

Brittiska diskbänksrealismens gängse samvete, Ken Loach överraskade nog många förra året då han gjorde Looking for Eric.

Filmen är nämligen en ovanligt lättsam och munter historia (för att vara från Loach) om en medelåldersbrevbärare, Eric, i Manchester som håller på att förlora greppet över tillvaron. Hans styvsöner fastnar i kriminalitet, och hans relation till ex-hustrun är iskall. Den grubblande och deprimerande Eric får inspirerande livshjälp - när han behöver den som bäst - av idolen och fotbollshjälten Eric Cantona.

Ken Loach skildrar här visserligen (sedvanligt) arbetarklassen och dess eviga kamp mot orättvisa, men det är långtifrån dylika urladdningar som Its a free world (2007) och mästerliga Mitt namn är Joe (1998).

Looking for Eric är mest ett roligt tankeexperiment, men inte tillräckligt bärande för en långfilm i praktiken. Här finns också romantiska undertoner av fotbollshuliganism och droger.

Ex fotbollsspelaren Eric Cantona som sig själv är förvisso utomordentlig i filmen, men lyckas inte överglänsa Springsteen som John Cusacks livscoach i High Fidelity (2000). Där blir mötet, några minuter långt, och profetiskt.

Med Looking for Eric visar Ken Loach dramakomiska ambitioner. En scen skvallrar dock om den gamle “politiske” Loach. Scenen utspelar sig på en pub där Eric och hans kompisar ska se Champions league med favoritlaget Man Utd. Det blir plötsligt lite spänd stämning bland fotbollsfansen. Till tonerna av Champions League-vinjetten och bara sekunder från avspark börjar det diskuteras frenetiskt om falangen av supportrar som lämnat moderklubben och startat alternativa laget FC United. Svikare eller inte? Kritiken mot fotbollsindustrin och biljettprisernas dramatiska utveckling följer. “Du ser ut som en levande jävla reklampelare”, säger en av Erics kompisar till kamraten som bär den senaste Man Utd tröjan. Och på vissa ställen får även filmen försvara sig. Inte minst för mängden av utrymme som Youtube får i både bild och i dialogen.
TA