Sjukt vackert men det räcker inte

HIERRO
Spansk rysare
Biopremiär 100423
Regi: Gabe Ibanez
Roller: Elena Anaya, Hugo Arbues, Mar Sodupe m fl
Betyg: AT AT AT

Man kan nästan snacka om en spansk nya vågen - skräckvågen. Pans Labyrint och Barnhemmet blev internationella succéer och la grunden för ett lite speciellt filmspråk också. Mörka och sorgsna historier till vackert foto i gråtoniga färgskalor. Människorna i filmerna har det tungt, ofta nån tragedi i bagaget men samtidigt finns en kampvilja och en tro om hoppet.

En liten pojke försvinner spårlöst på en färja över till en semesterö och hans mamma letar förtvivlat på båten och senare på ön där hon får hjälp av den lokala polisen. Men sökandet blir resultatlöst och ett halvår senare kallas hon tillbaka till ön då polisen har hittat en kropp som motsvarar beskrivningen av pojken. Men mamman hävdar att det inte är hennes son och börjar åter leta på ön. Finns han där någonstans eller håller hon på att bli galen?

Precis som aktuella Shutter Island har vi här en ogästvänlig ö, ett mystiskt försvinnande och en lokalbefolkning som beter sig underligt. Hierro är något av det snyggaste och mest drömska jag sett i skräckfilmsväg på länge och fotot och stämningen räcker väldigt långt trots den svaga och ganska så klyschiga storyn. Gillar även mamman i huvudrollen, Elena Anaya, som både är tokigt snygg och spelar ganska så övertygande.

Svårt att säga att man borde se Hierro på bio bara för att den är så snygg och full av stämningsskapande bilder, speciellt med tanke på biopriserna, men den är sevärd. Förvänta er bara inte en läskig skräckis.

Göran