Efter Basic instinct (1992) fortsätter Michael Douglas göra kontroversiell film, Falling down (1993).  Filmen väcker avsky och en del debatt. I John Parkers biografi om Michael Douglas, Acting on instinct (1994 Headline) får vi veta varför.

Innan ens filmen Falling down är på födelse stadiet är Michael Douglas privatliv i gungning. Det gnisslar mellan honom och frugan. Han ser tudelat på sin karriär. Filmerna (Farlig förbindelse och Basic instinct) som har tagit honom till stjärnorna har också placerat honom i "ett hörn".  Han vill nu göra någonting annat. Han vill spela en roll där han gör en karaktär som inte är beroende av någon kvinna. (s.257)

 Ebbe Roes  (numera heter han Ebbe Roe Smith) har ett manus ingen verkar vill veta av. Det är för mycket. Det är för stötande. Det är för kontroversiellt. Texten har snurrat runt producenten Arnold Kopelsons bord alltför länge. Han funderar på att sälja manuset för en billig penning till en sömnig kabelkanal. Men så blir det inte.

Inte efter att Michael Douglas läst Ebbe Roes manus.

Joel Schumacher och Michael Douglas under inspelningen av Falling Down

Regissören Joel Schumacher är en gammal kompis till Michael Douglas. En ex-hippie, iklädd hästsvans och liberal filmskapare. Utbildad  kläddesigner och kommit in i filmbranschen genom att göra kläder till Woody Allen filmerna, Sleeper (1973) och Interiors (1978).

Han hade skrivit manus till kultförklarade Car wash (1976) med Richard Pryor. (s.258) Under 80-talet hade Schumacher varit framgångsrik med filmer som St Elmos fire och The lost boys.

När han har läst  Ebbe Roes manus tänker han först:

"Varför har ingen gjort den här filmen förut? Det är ju helt vansinnigt. Jag fattade inte. Sedan insåg att Ebbe hade träffat en nerv, rakt i hjärtat av den amerikanska kulturen. Hans text hade politisk, social och ekonomisk förgrening. Det präglades av en vardaglig vanvett. Mörkt, roligt, men innehåller ohyggligt mycket ilska som faktiskt speglar uppfattningar utspridda i Amerikanska samhället.
Det var ett manus som tog upp rasism och trångsynta människor. Allt de arbetat för var på väg att försvinna. Det skapade deras arga beteende."

Schumacher fortsätter om Falling down: "Filmen reflekterar över attityder i samhället. Normalt brukar filmer reflekterar kring gatans vrede utifrån afroamerikaners perspektiv. Men de är inte dem enda som är förbannade i Amerika. Den här historien skulle kunna vara med nyheterna. Jag har försökt ge den ett ansikte och ett själ". (s.261)

Filmbolaget Warner brothers blir övertygade att filmen Falling down är en "hit" efter en provvisning. De gör den enkla slutsatsen efter publikens reaktioner. Ingen lämnar salongen. Ingen gäspar. Flera av åskådarna säger sig hata vad filmens står för, men samtidigt varit fängslande av berättelsen. (s.262)

Michael Douglas och Barbara Hershey

Filmen får premiär i slutet av februari, 1993. Falling down blir föremål för debatt och diskussion. Michael Douglas blir rejält kritiserad i USA. Ännu en gång hamnar han i hetluften. Basic Instinct genererade protester inte minst från gay-rörelsen. Nu med Falling down möter han ilskna minoritetsgrupper, i form av latinamerikaner och koreaner. Han får höra att hans är våldsam, oansvarig och rasistisk. Koreanerna känner sig sårade och förolämpade hur de framställs filmen. Douglas vägrar be om förlåtelse.:

"Visserligen är rasism en del av karaktären jag spelar. Jag försvarar det inte och försöker inte avsiktligt identifieras med, men jag har rätt att få demonstrera att den finns.
Du kan inte göra en film i dag om du måste oroa dig om du är politisk korrekt.

Hans far, den gamle Hollywoodstjärnan, Kirk Douglas försvarar sonen offentligt: "Folk ser inte att Michael spelar en bandit som är ett offer liksom alla andra i filmen. Det är inte rasism, det är uppriktighet". (s.263)

Falling down blir Michael Douglas sätt att hävda sig mot Hollywood. Ett Hollywood i hans ögon som inte längre gör filmer med sociala och moraliska frågor. Drömfabriken har under en längre tid bara fokuserat på nostalgi och eskapism. (s.264)
TA