I dokumentären Senna (2010) ser vi ett förträffligt porträtt av formel 1-stjärnan. Hans liv, passion och prestation blev också hans död. Brasilienaren blev 34 år. Ayrton Senna var världsberömd i slutet av 80-talet och krönte framgångar fram till sin död 1994. Det bjuds på intressanta bilder av honom och sporten. Lika mycket som man får en sympatisk sida av honom, bildskön, ödmjuk och solidarisk så vilar en mörkare sida.
Världsstjärnan vägrar att se sig själv bli besegrad varken av döden eller någon medtävlare. När han väl har nått toppen vill han inte kliva år sidan. Han blir mer och mer som en diktator eller maktfullkomlig person. Man brukar ju säga att makt korrumperar , det gäller även i denna kontext. Hans vänskap med franska stallkamraten Alain Prost utvecklas till rivalitet och så småningom är de ovänner. Vad är Senna eller Prost inte beredd att göra för att slå den andra? Att de bägge begick uppenbara regelbrott på banan under tävlingarna gick mig förbi, under 90-talet.
Det är tragiskt, det är fascinerande och det är mycket trollbindande. När Senna får frågan i en intervju i Paris vem han helst vill tävla med, då svarar han, att han vill tävla med den lilla killen som han tävlade som pojke med i go-kart-tävlingar som ung. "Då handlade det bara om tävling och sport, ingen politik", säger han och sätter mikrofonen under hakan och inväntar nästa fråga.
Under karriären är han nära döden flera gånger. Han upplever på nära håll hur en nära , ung , och lovande förare omkommer i tävling. Senna vill påverka säkerheten och försöker föra dialog med FISA (racesportens motsvarighet till fotbollens FIFA), utan större gehör. Flera säger att Senna blir mer vuxen under sista åren, efter en allvarlig olycka. Han förändras onekligen. Fysiskt spänd, ångestfull och skrattar allt sällan. Han får frågan om han ska sluta; han säger; "nej, jag ska bara bli ännu bättre". Dokumentären är gjord av Asif Kapadia. Mycket sevärd! TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar