Dante Alighieri (Gösta Ekman) ärver pappas affärsimperium , men på ett villkor. Dante får tar över affärerna om han slutar helt med tobak. Detta är något svårt för en ung man som Dante. Han har nämligen vuxit upp med den där doften. Allt med tobak är förknippat med hans far. Dante får 14 dagar på sig och sluta helt med rökningen....lyckas han inte, går arvet till hans "tråkiga" farbror....

Det är bara konstatera att något liknande har vi inte idag i Svensk film. Dessa underfyndiga filmer som kan spegla och belysa samhällsfrågor med humor och underhållning. Idag har vi lite förenklat: ett mer uppdelat svenskt filmklimat med "löpande band-deckare", "kille möter flicka"-komedier och allvarsamma historier (Ruben Östlund).

All heder till begåvade Tage Danielsson som skrivit manus till Mannen som slutade röka (1972) och den  roman som filmen grundar sig på.  Det blir också tydligt i filmen, vilket komiskt geni Gösta Ekman en gång var! Stundtals kommer jag på mig själv, hur jag storskrattar, när jag ser honom försöka låta bli och röka. Hans abstinens blir för stor. Han kan inte gå vanligt. Hans hand lever ett eget liv, allt för och "tända en cigarett" och han börjar maniskt leta efter grejer som kan ersätta "cigaretten" eller "cigarren". Just då är allt annat obetydligt.
Just då är det bara Gösta Ekman för mig.
Han är fantastiskt.
Han är galen. Och jag fullkomligt älskar det.
Och jag vet , jag har skrattat alldeles för lite i mitt film-liv. Men det finns några som faktiskt alltid har fått mig och garva: Peter Sellers och Gösta Ekman.
Mitt film-liv hade utan er , varit ännu mer präglad av dimma.....
TA