Häromdagen kom beskedet att filmregissören Wes Craven hade dött, 76 år gammal, i hjärncancer. Ledsamt för alla skräckfilmsfantaster som för evigt kommer förknippa Craven med milstolpar inom genren som Terror på Elm Street och Scream, den första filmen, uppföljarna var ok men originalet var både innovativt och lika läskigt som det var roligt.
Men han gjorde så mycket mer, mycket var ojämnt men det finns en del andra pärlor i hans cv som förtjänar att uppmärksammas.
Jag träffade aldrig Craven, men fick intrycket att han var en mild, trevlig och intelligent person med glimten i ögat.
Läser i Dagens Nyheter där Mårten Blomkvist berättar om ett möte med regissören vid en skräckfilmsfestival 1990 i samband med visningen av hans debut, Last house on the left (1972). Publiken hatade den. -De gick in i maskinrummet, säger Craven i artikeln, och rev sönder filmen.
- Det måste ha varit en chock, frågar Blomkvist. -Det var kul, svarade Craven.
Från Last house of the left.
Efter debuten Last house on the left, kom The hills have eyes (1977) som 2006 gjorde comeback i en ganska ok remake.
Cravens 80-tal var hans stora tid, precis som andra skräckmästare från den perioden, som t ex John Carpenter och Joe Dante.
Förutom stilbildande Terror på Elm Street (1984) gjorde han monster-rullen Träskmannen (Swamp thing) 1982 med bl a Adrienne Barbeau i en av huvudrollerna, Barbeau var då gift med ingen mindre än John Carpenter.
Deadly friend (1986) var en väldigt typisk 80-tals-rysare, ingen höjdare, men helt ok skräckis med Kristy Swanson (Buffy - the vampire slayer, Ferris Bueller's day off, m, m) i huvudrollen.
Gjorde även tv, åren 1985-89 pågick en ny version av 50-tals-tv-serien The twilight zone och Craven regisserade fem avsnitt under det första året.
1988 kom The Serpent & the rainbow, en skräckis med woodo-inslag som blev något av en kultrulle och året därpå kom Shocker, en rysare om en mördare som döms till döden med elektriska stolen och som kommer tillbaka till liv med hjälp av elektricitet för att hämnas (ett ganska typiskt tema för den tidens skräckfilmer...).
Ondskans hus (The people under the stairs, 1991) var en ganska läskig spökhus-film men här i början av 90-talet hände något med Craven och hans känsla för skräck och tidens puls. 1994 gjorde han comeback med en ny Terror på Elm Street, Wes Craven's New Nightmare och även om den var en lite kul lek med genren så kändes filmen lite tom och trött.
Varför han sedan gjorde en vampyrkomedi med Eddie Murphy, En vampyr i Brooklyn, 1995, är något av en gåta...eller kanske inte? Craven gillade olika genrer och att testa, ibland funkade det bra, ibland funkade det inte alls. Som sagt, han var ojämn, men när han var på topp så var han en av den moderna skräckfilmens bästa i sitt slag.
Men när man sedan trodde Craven hade sitt bästa bakom sig så kom ju Scream, 1996, en film som verkligen skakade om hela filmvärlden. Blev en otrolig succé både bland kritikerna och biopubliken och Craven fick välförtjänta hyllningar, för både den och sina tidigare mästerverk.
Mellan Scream-filmerna tog han en paus med musik-drama-filmen Music of the heart (1999) med Meryl Streep i huvudrollen, ett oväntat och modigt drag av Craven. Filmen blev väl inte den succé han kanske hade hoppats på, men blev inte heller sågad av kritikerna.
2005 kom två filmer av Craven upp på biograferna, en sög hårt och en var riktigt bra. Cursed, en varulvs-rulle med bl a Christina Ricci, bombade medan Red Eye, en flygplans-thriller med Rachel McAdams och Cillian Murphy blev både kritiker-hyllad och en hyfsad biosuccé. Jag minns den som en riktigt svettig historia och det måste varit första gången jag såg McAdams på bio...eller överhuvudtaget för den delen. Och inbillar mig att jag redan då kände på mig att hon skulle bli något stort...
Craven gjorde även några små inhopp här och där i diverse filmer och tv-produktioner.
Scream 4 (2011) blev hans sista film.
Wes Craven kommer gå till filmhistorien som en av de största i sin genre.
Göran.
Förutom stilbildande Terror på Elm Street (1984) gjorde han monster-rullen Träskmannen (Swamp thing) 1982 med bl a Adrienne Barbeau i en av huvudrollerna, Barbeau var då gift med ingen mindre än John Carpenter.
Sharon Stone i Deadly Blessing eller Hämnd från andra sidan (1981)
Deadly friend (1986) var en väldigt typisk 80-tals-rysare, ingen höjdare, men helt ok skräckis med Kristy Swanson (Buffy - the vampire slayer, Ferris Bueller's day off, m, m) i huvudrollen.
Gjorde även tv, åren 1985-89 pågick en ny version av 50-tals-tv-serien The twilight zone och Craven regisserade fem avsnitt under det första året.
1988 kom The Serpent & the rainbow, en skräckis med woodo-inslag som blev något av en kultrulle och året därpå kom Shocker, en rysare om en mördare som döms till döden med elektriska stolen och som kommer tillbaka till liv med hjälp av elektricitet för att hämnas (ett ganska typiskt tema för den tidens skräckfilmer...).
Come out, come out, wherever you are... Freddy Kreuger vill ju bara leka...
Ondskans hus (The people under the stairs, 1991) var en ganska läskig spökhus-film men här i början av 90-talet hände något med Craven och hans känsla för skräck och tidens puls. 1994 gjorde han comeback med en ny Terror på Elm Street, Wes Craven's New Nightmare och även om den var en lite kul lek med genren så kändes filmen lite tom och trött.
Varför han sedan gjorde en vampyrkomedi med Eddie Murphy, En vampyr i Brooklyn, 1995, är något av en gåta...eller kanske inte? Craven gillade olika genrer och att testa, ibland funkade det bra, ibland funkade det inte alls. Som sagt, han var ojämn, men när han var på topp så var han en av den moderna skräckfilmens bästa i sitt slag.
Men när man sedan trodde Craven hade sitt bästa bakom sig så kom ju Scream, 1996, en film som verkligen skakade om hela filmvärlden. Blev en otrolig succé både bland kritikerna och biopubliken och Craven fick välförtjänta hyllningar, för både den och sina tidigare mästerverk.
What's your favorite scary movie? Drew Barrymore har svårt att komma på vilken det är...
Mellan Scream-filmerna tog han en paus med musik-drama-filmen Music of the heart (1999) med Meryl Streep i huvudrollen, ett oväntat och modigt drag av Craven. Filmen blev väl inte den succé han kanske hade hoppats på, men blev inte heller sågad av kritikerna.
2005 kom två filmer av Craven upp på biograferna, en sög hårt och en var riktigt bra. Cursed, en varulvs-rulle med bl a Christina Ricci, bombade medan Red Eye, en flygplans-thriller med Rachel McAdams och Cillian Murphy blev både kritiker-hyllad och en hyfsad biosuccé. Jag minns den som en riktigt svettig historia och det måste varit första gången jag såg McAdams på bio...eller överhuvudtaget för den delen. Och inbillar mig att jag redan då kände på mig att hon skulle bli något stort...
Red Eye
Craven gjorde även några små inhopp här och där i diverse filmer och tv-produktioner.
Scream 4 (2011) blev hans sista film.
Wes Craven kommer gå till filmhistorien som en av de största i sin genre.
Göran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar