Miles (Paul Giamatti) jobbar som mellanstadielärare i engelska. Han hoppas på att få en roman utgiven. Efter år av refuseringar , kanske ska han lyckas denna gången?
Han har stort vinintresse. Deprimerad efter skilsmässan med Victoria möter han upp den före detta rumskamraten från college, Jack (Thomas Haden Church). Han är en utåtriktad skådespelare som är mest igenkänd för en serien han gjorde för ett antal år sedan. Numera kämpar han mest för och få göra reklamfilmer. Jack ska gifta sig inom kort och han och Miles är tänkt och göra en bilresa genom vindistrikten i Kalifornien. I Miles vinröda SAAB äntrar de vägarna och det blir en resa som bjuder på konflikter, golf, vin, kvinnor, skratt och rädslor....
Alexander Paynes Sideways (2004) är fortfarande en väldigt förtjusande film. En av mina favoritfilmer, faktiskt. Här finns värme, distans, humor och karaktärer som man skulle kunna dö för.
Det är ju en ganska lågmäld film som inte räds för och visa ynkliga män med medelålders kriser och misslyckanden bakom sig. Men på ett sätt med svart humor , ska väl tilläggas också...
Miles blir sinnebilden för mannen som "Kört fast" som står stilla i livet. Hans äktenskap kraschade. Och på fyllan dröjer det inte länge förrän han ringer till sitt ex. Hon är numera omgift, till Miles stora besvikelse. Han går hos en psykolog och knaprar lugnande tabletter. Och han lever med bitterhet och känner sig fullkomligt misslyckad. "Vad har jag åstadkommit i mitt liv? Ingenting", blir ett erkännande inte bara inför sig själv utan även till kompisen Jack. Ett hårt slag, ett förlösande konstaterande, minst sagt....
Å andra sidan, är det någon man verkligen "håller på" och vill att vinden ska vända för, ja, då är det onekligen för en sådan som Miles. Han är en mänsklig förlorare. En människa med förtjänster och brister. Och bakom dem ledsna ögonen bottnar en charm och en vänlighet.
Filmen lever mycket på dynamiken mellan Miles och hans motsats, den glade och ständigt sex-tänkande Jack. För honom är varje kvinna dem möter , nästan en lämplig sängpartner. Han vill att Miles ska lyckas med boken, lämna "mörkret" som drar ner honom och njuta av livet. "Fuck therapy, you need to get laid" ("Skit i terapin, du behöver få dig ett ligg"), som han säger.
Egentligen vore det ju inte möjligt och göra en film som Sideways. Två snubbar i en bil under en vecka och deras bilsemester. Men Alexander Payne har gjort en intelligent, bitterljuv historia som säger något om manlig vänskap, kanske. Rivaliteten. Den ena har det andra saknar och tvärtom. Den intellektuelle gentemot den med instinkten.
Det är möjligt att jag sticker i väg fullständigt med tankarna nu. Men någonstans ser jag en likheter/olikheter med Easy rider (1969) och Sideways (2004), det handlar om två vänner längs vägen i USA och om den förre handlade om uppror mot normer och om frihet så handlar den senare om en annan generations män som var och förblir "rumskamrater". De är 40 + och när de förenas efter flera år, och gör en bilresa , handlar en del av resan att "förskjuta"på vuxenlivet (bröllopet) och bara få fortsätta leva ansvarslöst och ha kul. Det blir deras "revolt"...
Eller att leva i mörkret och ge upp.... Att sluta leva. I den mening att du slutar hoppas på att din roman ska få publicistiskt liv eller att dina ensamma dagar är över...
I Easy rider finner ju ungdomarna att deras ideal är oförenliga med samhällets. Friheten som de själva älskar, kan uppfattas som hot av andra....
Och den riktiga skillnaden filmerna emellan och gör hela denna jämförelse haltande är ju dem stora åldersskillnaderna. Huvudkaraktärerna på MC är ju blott 20 medan dem vindrickande golfspelarna är ju 40 +. Deras världsbild och värderingar och liv skiljer sig markant åt.
Sideways är en film som går sin egen väg, som inte är insmickrande eller skriver något på nästan. Och allt känns väldigt närvarande och levande.
Sideways är en film för oss som har förlorat, och tappat hoppet och saknar inspiration. Den trädgårdsstuderande vinentusiasten Maya (Virgina Madsen) blir en symbol för hoppet, en änglalik gestalt som får upp Miles från det djupaste källarhålet.....
Så vackert att jag glömmer bort att det är bara film jag ser....
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar