Tysk ädelsten

Det är DDR. Järnridån. Öst och väst. Det är Tyskland före murets fall. Alexanders moder (Katrin Sass) hamnar i koma. Hon är en aktiv socialist. Eller var ska man väl säga.
Hon vaknar upp efter murens fall, och läkarna är noga att poängtera hennes bräckliga hälsa.
Och att hon behöver vila.

Hennes son Alexander (Daniel Brühl) tar orden på högsta allvar. Han tänker inte äventyra sin moders hälsa. Han fruktar det värsta hända om hon skulle få veta sanningen om murens fall och Östtysklands upplösning....
Och det vill han inte.
Och därför gör han allt han kan, för och ge sken om att DDR fortfarande existerar. Han gör "egna nyheter" med kompisen som han visar för modern (via video).
Han "återskapar" produkter från DDR-tiden som inte längre finns till försäljning osv.
  Han skapar Drömmen om "Det perfekta socialist samhället" , inte bara för sin moder, utan även för sig själv....men inte till allas belåtenhet.... och hur länge ska man kunna leva i Lögn?

Tysk film hade en renässans under 00-talet, och inte minst lyckades man gör stor konst av sin komplicerade historia (Undergången och De andras liv). I Wolfgang Beckers film blir Modern en symbol för Tyskland och vad den en gång var och vad man "älskade".
Det är en film om svårigheten att släppa taget om en tid, svårigheten att låta sanningen och verkligheten sjunka in och acceptera och gå vidare.
 Det är en förträfflig film med en annorlunda intrig, högst originell och ganska lekfull idé om hur man förfalskar, förskönar , ja skriver om historien , efter i det här fallet huvudpersonernas ideal och önskningar.
Och det sägs ju att "Vi blir ju det vi tänker"....
Muren var inte bara i efterhand en fysisk och geografisk begränsning mellan människor. Det satte även spår , mentala spår långt långt efter murens fall....
TA