I Karate Kid II (1986) får Mr Miyagi (Pat Morita) besked om att hans far ligger inför döden  i Okinawa. Han reser med Daniel (Ralph Macchio) till Japan och Okinawa för och ta farväl.
Det dröjer inte länge förrän de möter Mr Miyagis förflutna.

Hans bäste vän Sato var också en av hans pappas lärjungar i karate. Sato har numera blivit en elak affärsman som vill skövla bort marker och gör sig av med fiske-byarna i Okinava. Han har köpt vattenrättigheter och lagt beslag på all fiske.
Mr Miyagi och Sato var förälskade i samma kvinna , Yukie, Mr Miyagi lämnade landet med ett krossat hjärta....
Sato ser Mr Miyagi som "ynkrygg" och att han svek honom. De skulle ha utmanat varann i karate om kärleken och Yukie. Men Mr Miyagi valde en fredligare lösning....
Men nu ser Sato sin gyllene chans att få åter det han aldrig fick....
Samtidigt får Daniel en fiende i Satos brorson.....

"Tvåan" är som ofta i fallet uppföljare; lite sämre än föregångaren på alla sätt. Det är dock underhållande och exotiskt att man har förflyttat handlingen till Japans Okinawa och berätta läromästaren Miyagis öde och historia. Det räcker ganska långt. Det är mer problematiskt med Daniels utveckling och hans fiender. Dessa scener är påfallande lika med första filmens "mobbings-scener".  

Men hans nya kärlek Kumiko (Tamlyn Tomita) är fin och går i linje med läromästarens Miyagi och hans gamla ögonsten, Mukie.

Sen , när allt kommer omkring handlar ju hela serien om den djupt vackra kemin mellan läromästaren och adepten Miyagi och Daniel-San. I "tvåan" finns en scen i början på filmen , då Miyagi blir människa. Han gråter och ser maktlös, han sitter på ett berg och kollar ut mot horisonten. Solnedgång. Stora moln. Himlen gråter snart den med.

Daniel ger sin berättelse om hur han tog farväl av sin egen far och hur han kände och tänkte då. Han kastar blickar mot sin läromästare och "surrogat-pappa" Miyagi. Han ser tårarna. Sorgen skrika i en äldre själ.
Han lägger armen omkring honom.
Och jag blir så rörd , i hela kroppen.
TA