Demokraternas stjärna i New York heter Anthony Wiener. Omtyckt, rapp i tanken, engagerad och modig och resonerande. Han ger republikanerna en ständig match. Wiener stöder Obama care. Och han går i strid mot sänkta skattekostnader som ska gynna företagen. Detta är 2010....
2016 ställer han upp i en valkampanj till borgmästare i New York. Kampanjen börjar bra, men snart uppdagas hans sexskandaler alltmer i medierna....
Josh Kriegman och Elyse Steinbergs förtjusande dokumentär Wiener (2016) rycker med dig från allra första början. Det är en mycket dramatisk och omtumlande berättelse och där huvudpersonen och hans fina hustru Huma Abedin (som samarbetat nära Hilary Clinton) betalar ett högt pris.
Lider verkligen med dem båda... Berörs djupt av hur han och Huma försöker hålla ihop, och resa sig igen, och kämpa mot den påfrestande vinden. Men vinden blåser hårt. Väldigt hårt....
Mitt förakt mot medierna höjdes efter dokumentären Amy (2015). Här möter jag den hemska, kalla och inhumana världen igen. Det är en medievärld som bara söker sensationer, och älskar och kartlägga och roa sig i skandaler och fullständigt bada i detaljer och hänga ut och sänka människor. De kallar det för sanningen och allmän intresse. Och att de bara gör sitt jobb. Demokratin för all del, men kan vi någon gång problematisera medierna? De gör sitt jobb, men är det ett rimligt jobb? Vad blir följderna av deras moraliserande och deras "häxjakter"? Och sanningar? De vill ju mest bara bekräfta fördomar och stereotyper.... Att Livet är fullt av gråskalor och nyanser, det är och kommer aldrig medierna vilja låtsas om. Allt ska förenklas, en slags Svart och Vit-dramaturgi, helt bortom komplikationer och nyanser och det ska finnas Konflikter. För utan skandaler och konflikter , vad är medierna då?
Man blir rasande när man ser dem. De respektlösa reportrarna och de skadeglada prat showerna där det ska skämtas på andras bekostnad. Dessa aktörer, de är inte på riktigt, tänker jag. De har aldrig varit människor eller ens velat vara intresserad av att vara eller förstå sig på människor. De har varit och äro rädda för autenticitet. De föredrag ytlighet, mobbning, spelet och fördömandet.
Jag älskar den här filmen, och jag skulle rösta på Anthony Wiener, varje dag. Alla har vi ju skavanker, men i en dominerande medievärld , i ett oändligt informationsflöde , tycks normen alltmer handla om "perfekta" människor. Inga svagheter. Inga fel. Inga avvikelser.
Här premieras människor utan känslor, utan längtan, utan mörker och problem. Skyltdockor.
Anthony Wiener är ingen sådan. Han är människa av kött och blod. Och visst , han har sina problem, sitt mörker , sin akilleshäl. Men vem har inte det? Han dömer ingen annan. Han har moderna idéer kring utbildning och han stödjer minoriteter och går t ex stolt i Gay paraden. Han vinner folkets och mina sympatier........Han vill tala om framtiden, men måste hela tiden besvara frågor om sitt förflutna,....
Det är en slagkraftig och oerhört stryktålig politiker som hittar kraft igen och igen och igen.... Det blir talande när vi ser honom spela ishockey. Han är målvakt och gång på gång släpper han in puckar. Förlorar hela tiden. Men han ställer sig dock upp igen. Tar av sig masken. Torkar bort svetten, dricker en skvätt vatten och sätter på sig glasögonen igen. Och så åker han iväg bort mot lagkamraterna......
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar