Man är väl inte den förste som hyllar honom. Och med all säkerhet inte den siste. Men jag kan inte sluta häpnas över Tom Alandh. Denna gigant!
Hans dokumentär, Oscar och Greta och huset de byggde, som visas på SVT (2017-01-09) är alldeles gudomlig!
Han tecknar, som bara han förmår göra, en ömsint berättelse om hans fosterföräldrar. Från det lilla till det stora....
Det är även en stycke fascinerande svensk historia om Per Ablins Folkhem och dess utbyggnad. Däremellan har vi krigen, fattigdomen, sparandet, och det hårda slitet. Det utmattande murararbetet som för Alandhs fosterfader sätter sig sedermera i kroppen. Årens alla hårda och kyliga arbetspass på stadens tak, har sitt höga pris....
Oscar visar sig vara en färgstark person. Det är fantastiskt vackert och ta del av hans brevväxling med sin kärlek Greta, från deras yngre dagar och innan kärleken har fått blomma ut. Och innan de vet att de är dem två - för alltid. Och visst rinner det en skvätt av romantik från hans bläck även i de brev som han skriver på senare år.
Alandh är ju ett föredöme, en inspiration och ett fenomen i sättet han väljer och berätta och skildra sin egen historia, världen, samhället och människorna. Det är med lätt hand, gott och enkelt språk, humor, värme och substans. Vi bevittnar en sann, stor och älskvärd berättare. I hans lågmälda men nyfikna gestaltning , blickar han ut över LIVET I SVERIGE då och nu.
Det är ju mycket som har hänt inte minst i den tekniska utvecklingen sedan , 40 och 50-talet. Man får perspektiv, i och med den här filmen. Och någonstans snurrar det i bakhuvudet. Vad är vi nu? Och Vad skulle man egentligen ha gemensamt med människor från tiden?
Mer än vad man kan tro.
Allmängiltiga frågor och ämnen som enklast kan summeras i Drömmar. Stora uppoffringar, Drömmar och förhoppningar om ett bättre liv. Drömmen om arbete och ett drägligare liv. Urbaniseringen. sFamiljen. Vännerna. Barnen. Kampen och uthärda, kampen och få ihop vardagen. Bostadslån. Krämpor. Läkarbesök. Semesterresor. Fantasier om en resa till Tyskland. Greta och Oscar pluggar till och med lite glosor. Men de reser aldrig iväg till Tyskland....
Och ibland är ju Drömmen så mycket mer värd och större än själva iscensättningen... Målet är ju inte alltid det meningsfulla.....vara trogen den inre rösten kan ju mycket väl vara - guldet....
I Oscars värld handlar det om och "göra rätt för sig, och inget jävla slarv". Hans mantra personifierar honom verkligen. Han för noggrant dagboksanteckningar över dagens väder, hans arbetspass, övertid och arbetsplatsadresser. Denna noggrannhet och dokumentation känns "väldigt svensk". Och om jag inte minns fel hade även Palme denna egenskap (enligt hans söner i Kristina Linströms och Maud Nycanders dokumentär) ...Regelbunden dokumentation, ständiga dagboksanteckningar med väderreferat etc. Ordning och reda....Struktur. Planering....
Det är hisnande när man tänker på vad denne Oscar fick vara med om: Färgtevens begynnande existens, första människan i rymden, ABC-förorternas uppkomst, semesterdagar, bilen, tipsextra med engelsk fotboll, åtskilliga socialdemokratiska regeringar, oljekrisen, m.m.
Idag kan flera av dessa nämnda ting te sig som självklarheter och kanske till och med - alltför triviala. Men om man leker med tanken och ha varit där , och ha varit exempelvis i Oscars kläder, så blir det något annat. Livet och historiens utvecklande magi. Och visst ,det var inte alltid lätt.
Vissa dagar, och kanske år måste ha varit jävliga. De genomsyrades av nästan outhärdlig smärta.... Men det var aldrig fråga om och ge upp, eller och vika ner sig, eller och ställa in... Livet var till för och levas...
Men han var en pliktens man. Gjorde man det man skulle göra, så på fredagen kunde man allt, pusta ut. På fredagen förtjänade man sig en pilsner och en sup.
Det blir tydligt med bilden av denne hårt arbetande man , då han jämförs med Alandhs biologiske fader, "Han levde för dagen, Oscar för plikten".....
Och principerna släppte han aldrig ifrån sig , inte ens på ålderns höst. Den starke har aldrig rätt och slå ned på den svage. Tack, Tom Alandh för ännu en underbar dokumentär!
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar