Stanley Kubricks A Clockwork orange (1971) väckte starka reaktioner när filmen kom och i synnerhet i produktionslandet, Storbritannien. Ett av filmens teman; om hur människor får en kick av och göra eländiga saker mot andra, föll inte alla i smaken.
Det väckte synnerligen agg bland det politiska etablissemanget, medierna och moralisterna. Filmen blev till och med "för mycket" för regissören själv,- skulle, det visa sig.... (s.54 Uncut, Symphony for the devil, text av Stephen Dalton, nr 35, 2000)
Filmen föddes med hjälp av Anthony Burgess roman med samma namn, en berättelse som skrevs i skuggan av död...
År 1944, Burgess är i militärtjänstgöring i Gibraltar , hemma i London, attackeras och rånas hans gravida fru. Hon får senare ett missfall.
Burgess bearbetar den traumatiska händelsen genom och skriva om attacken i hans roman A Clockwork orange. Han kallar det för ömsom välgörenhet, ömsom katarsis....
1960 får han veta att han har ett hjärntumör. Fast besluten om att dessa är hans sista 12 månader i livet, följer nu en kamp mot klockan. Han skriver frenetiskt och mycket. Det resulterar bland annat i ett utkast till A Clockwork orange. En dystopisk framtidsskildring om hänsynslösa och våldsverkande ungdomar och om hur Staten försöker tygla dem.
Ett år senare visar det sig att Burgess hälsa är bättre än vad man tidigare befarat. Han jobbar omedelbart om boken. (s.54) Efter överläggningar med en amerikansk förläggare bestämmer han sig för och stryka historiens sista kapitel.
På så vis får den amerikanska utgåvan en mer nihilistisk ton , vilket visar sig bli avgörande , inte minst för Kubricks filmatisering.
1962 kommer boken ut.
Två år senare kommer Stanley Kubrick först i kontakt med romanen. Han håller på och jobbar med filmen Dr Strangelove (1964), och hans manusförfattare Terry Southern, visar honom Burgess bok.
Regissören är först inte särskilt intresserad. Han stör sig på språket. Boken verkar närmast omöjlig och filma. Men Southern köper filmrättigheterna och omarbetar ett manus.
Det förändrade filmklimatet , med mer frispråkiga och radikala ungdomsfilmer som Easy Rider (1969) och Performance (1970) i spetsen, skulle slutligen få den nu 40-åriga Kubrick och byta kurs..... Han vill inte missa det här tåget....(s.55)
Ett kontrakt med Warners signerades.... Kubrick skulle få 40 procent av filmens intäkter.
Man vet dock, redan i förväg, att filmen kommer bli barnförbjuden.
Den "höga" åldersgränsen skulle innebära, eventuellt en mindre publik, och detta fick styra produktionens "blygsamma" budget.
Inga stjärnor, inga stora studios och ingen klassisk kompositör med i bilden....
Filmen spelas in runt omkring London , mestadels valda platser hämtade ur arkitekttidningar. Malcolm McDowell hade imponerat på Kubrick med filmen If.....(1968) (s.56)
Regissören hade sett filmen 5-6 gånger och enligt honom var den dåvarande 27-årige McDowell, den enda som kunde göra rollen som Alex i en filmatisering på Burgess roman.
Kubrick hade nu sin ledande rollskådespelare klar, nu skulle han söka efter birollerna. Han hittar flera brittiska duktiga , etablerade teaterskådisar som t ex Dave Prowse (som senare fick spela Darth Vader)
McDowell beskriver sin relation till regissören som dubbel. Filmmakaren var ett geni. Under filminspelningen är McDowell övertygad om att de är på god väg och uträtta något stort. Något unikt.
Samtidigt är det knepigt och jobba med en sådan som Kubrick. Han är inte värst mycket till hjälp för skådespelarna. Hans fokus är enbart på det tekniska och kameraarbetet.
Perfektionisten Kubrick verkar oberörd av den begränsade budgeten.
Han håller sig kvar i det arbetssätt han känner till sedan tidigare. Många omtagningar och mängder av repetitioner. Ibland pressar han sin rollbesättning till den yttersta gränsen och närmar sig alltmer Galenskapen. (s.57) Skådespelaren Dave Prowse myntar smeknamnet, "One take Kubrick"....
Spänningarna växer mellan regissören och sin huvudrollsinnehavare. McDowell vill "hitta" sin karaktär och förlitar sig på improvisation. Detta uppskattas inte av Kubrick. Han anser sin huvudaktör vara dåligt förberedd. Medan skådisen tycker att regissörens instruktioner eller personregi är ytterst - obefintliga. De "hugger" mot varandra. (s.58)
Och det är en ansträngande inspelning för McDowell. Han skadar sig allvarligt flera gånger under inspelningen. Hornhinnan får han problem med efter "hjärntvättningsscenen med uppspärrade ögon". McDowell kan bara se på ett öga under en veckas tid. Smärtan är så svår, så han tvingas gå på morfin. Ögat läker av sig själv.
Sedan blir det tjafs mellan McDowell, Kubrick och filmbolaget. Skådespelaren får inte alls någon ersättning för skadan. Han blir fly förbannad.
Kubrick verkar inte heller bry sig. "Vila och kom tillbaka , så kör vi, ungefär"....tycks vara filmmakarens melodi...
McDowell har nästan förlorat synen för den här filmen. I slutet av inspelningen får han "rätt". Filmbolaget skickar honom en check....(Vad hade hänt om McDowell inte sagt ifrån och stått på sig? Det kan man ju undra...) (s.58)
Författaren Burgess tilltalas inte av filmen. Kubrick har utlämnat bokens (den engelska utgåvan) sista kapitel (som skildrar hur Alex mognar och lämnar våldet)....
Kubrick försvarar sig. Han har bara följt den amerikanska romanutgåvan (som sakande ett liknande slut). Och står fast med det amoraliska. Den engelska utgåvan (med ett slut där Alex mognar och lämnar våldet) tycks gått regissören helt förbi.... Men långt senare i intervjuer , har det visat sig att regissören djupt ogillade den engelska utgåvans avslutande del....
Författaren Burgess oroas över filmen. Vad skulle den ge för reaktioner? Den moraliska balansen var helt försvunnen i filmen , och det bekymrar honom. Han fruktar att filmen ska väcka våldsamheter istället för och avskräcka.
Och det är han långt ifrån ensam om och känna.
Filmen får premiär i november 1971, och blir sedan länge omskriven, omtalad och skandal-omsusad i pressen. (s.62) Många är bestörta över filmens brutala våld, sexuella övergrepp, cynism och nihilism. Politiker uttalar sig och vill stoppa filmen. A Clockwork orange "ökända" rykte tänds tidigt....
En moralpanik utbryter i Storbritannien. Politiker tror filmen kommer leda till ökade våldsamheter från ungdomar. Detta leder bara till en enda sak....
Ingen tonåring vill missa den här filmen!
Filmklimatet är under förändring. Våld och sexuella övergrepp på film synliggörs på ett sätt som inte gjorts tidigare i med filmer som A Clockwork orange och Straw dogs (1971).
Det är även oroliga tider i England. IRA-bomber, kol-strejk, fabriker stängs och folk tappar framtidstro. Och de konservativa tar tillfället i akt....
Filmen A Clockwork orange kan ses i det ljuset och folk "vill ha" den här filmen, den får bära och bli en symbol för deras frustration, raseri och vrede.
Oron växer kring filmen. Filmen får skulden för flera kriminella fall som sker i både USA och i Storbritannien. (s.64, Uncut, Tusen klassiker, Nordström, Nordström, Nylin, Oskarsson, s. 328, 2012)
Det sägs att på grund av filmen , möts Kubrick av flera dödshot , under inspelningen av hans nästa film Barry Lyndon i Irland, 1973. Det gör att regissören väljer och dra tillbaka A Clockwork orange från biograferna, 1974.
Kubrick är chockad över hur filmen blivit framställd.....
Han vill inte se att våldsverkare legitimerar sitt beteende tack vare filmen. Och han vill inte se sitt namn i det här ljuset....
Filmen blir totalförbjuden av regissören själv, och man får inte ens använda klipp ifrån den. Allt är nu i Kubricks kontroll.....eller inte....
A Clockwork orange visas i Paris, Amsterdam och i New York. Och filmen utgör en turistattraktion....
Ironiskt så får Kubricks självcensur eller kontroll - motsatt effekt. Detta spär bara på filmens ökända rykte som moralisk förkastlig....
Filmen har blivit ett monster, och ju mer Kubrick försöker avliva "besten" , så vägrar den och dö. Och ju mer sluten, Kubrick är om filmen , desto mer tyckts kulten växa kring filmen....(s.69 Uncut)
Först efter Stanley Kubricks bortgång (mars , 1999) släpps filmen igen. Censuren ansåg då att våldet i filmen inte längre utgjorde någon samhällsfara. Men var filmen mindre chockerande och kontroversiell, år 1999 jämfört med år 1972? (s.72) Och hur är det idag, 2017?
TA
Källor: Symphony for the devil, article by Stephen Dalton, s.52-74, Uncut, nr 35, april, 2000
Tusen klassiker, Nordström, Nordström, Nylin, Oskarsson, s. 328, 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar