I Napoleons Frankrike väcker en mans skrivna ord och texter stor uppståndelse. Texterna uppfattas som vulgära, kontroversiella och pornografiska. Författaren måste stoppas. Markis De Sade (Geoffrey rush) skriver för fullt.
Inspärrad i en cell på det mentala hospitalet Charenton, utanför Paris. "Galenskapen" bubblar i honom. Han måste bara fatta pennan. Måste skriva ur sig allt som far runt i honom. Sexuella primitiva och djuriska fantasier.
Hans texter smugglas sedan ut av sköterskan Madeleine (Kate Winslet) som i sin tur skickar iväg dem för tryckning. Hans texter får enorm spridning och väcker såväl avsky som spänning.
Hospitalets grundare är prästen Coulmier (Joaquin Phoenix). Han är god vän med den kontroversielle markisen. Prästen försätts i en komplicerad tillvaro när en av Statens utsände läkare (Michael Caie) befattar sig med Charentons omgivningar. Läkaren ska till varje pris förhindra De Sade ifrån och uttrycka sig.....
Det har gått 17 år sedan jag såg Quills (2000) för första gången. Philip Kaufmans välgjorda film om Markis De Sade. 17 år. Inser att det har hänt en hel del både med mig själv och filmkonsten i sig.
Filmen väcker inte längre de stora känslorna i mig. Halvvägs in i historien har jag tappat intresset, tyvärr. Jag vet inte riktigt varför.
Han komplicerar bilden av den galne och den friske. Och han blir föremål för en tidlös diskussion om yttrande och tryckfrihet i en modern demokrati och vad det för med sig.
Michael Cains hycklande läkare är otäck och Joaquin Phoenixs präst tampas ständigt med och trycka ner sina känslor. Känslor som han hyser för sköterskan Madeleine.
Hon är nog förälskad i Markisen, för hans uppkäftighet, mod och envishet. Hon läser hans erotiska texter som högläsning för sina arbetskamrater. Läsningen kittlar och upphetsar såväl henne såsom en hel generation. Den sexuella frigörelsen började, alltså, långt mycket tidigare än Summer of love (1967).
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar