Franskt thriller-drama från 2016.
Regi: Paul Verhoeven
Roller: Isabelle Huppert, Laurent Lafitte, Anne Consigny m fl
Längd 1 timme 55 minuter
Från 15 år
Betyg: AT AT AT AT
Biopremiär 13 januari
Den forne skandalomsusade regissören Paul Verhoeven är tillbaka med buller och bång med en bred och publik thriller i stil med den han blev mest känd för och slog igenom med i USA- Basic Instinct från 1990. Erotiska thrillern som även förvandlade Sharon Stone till superstar. Även här roterar storyn kring sexualitet och identitet.
Denna gång är den nederländske regissören i Frankrike och närmare bestämt i Paris. En fullkomligt bländande Huppert spelar Michele, en affärskvinna som tillsammans med sin bästa väninna Anna (Consigny) leder ett dataspels-företag där inte alla är förtjusta i dem som bestämmer.
Michele är nyskild och har en vuxen son. Men hon har ett mörkt förflutet förknippat med sin pappa som sitter i fängelse och på grund av detta får hon en del sneda blickar från omgivningen.
En dag, mitt på dagen blir hon attackerad och våldtagen i hemmet av en maskerad man. Men Michele anmäler inte brottet utan kör på som vanligt. Eller snarare, hon håller masken utåt och försöker luska ut på egen hand vem förövaren är.
Med Elle (filmen bygger på boken med samma namn av Philippe Djian) känner man igen Verhoeven som när han excellerade med den Hitchcock-liknande dramaturgin och den krypande, lågmälda spänningen i Basic Instinct.
Michele är ganska så obehaglig, hon är kylig, distanserad och många av hennes handlingar och ageranden är märkliga och osympatiska.
Hennes relation till mamman, som förlustar sig med unga män, är cynisk och hård och hon gör sig även ovän med sonens gravida flickvän.
Hon verkar göra saker utan att bry sig om konsekvenserna och blir mer och mer hårdhudad.
En ny attack i hemmet och när identiteten på förövaren avslöjas drar Michele igång en slags skruvad och erotisk katt-och råtta-lek...
Anne Consigny och Paul Verhoeven i Cannes.
Förutom spänningen, elegansen och det, i synnerhet från Huppert, underbara skådespelandet, bjuds man på allt det som är fantastiskt med Frankrike och franska folket. Språket, miljöerna, livsstilen...och de franska kvinnorna...
Mon dieu!
Många olika tolkningar kommer göras på denna film och Micheles agerande kommer att diskuteras och ifrågasättas. Men är det för att hon är kvinna? Och för att hon är en anti-hjälte som det är svårt att gilla?
Elle är en ganska motsträvig film och därför också intressant. Men se den för Guds skull, om inte annat, för Huppert och sättet hon porträtterar Michele!
Sen är det en snygg och beroendeframkallande thriller också! Paul Verhoeven är, något oväntat, tillbaka i sitt esse.
GS.
Längd 1 timme 55 minuter
Från 15 år
Betyg: AT AT AT AT
Biopremiär 13 januari
Den forne skandalomsusade regissören Paul Verhoeven är tillbaka med buller och bång med en bred och publik thriller i stil med den han blev mest känd för och slog igenom med i USA- Basic Instinct från 1990. Erotiska thrillern som även förvandlade Sharon Stone till superstar. Även här roterar storyn kring sexualitet och identitet.
Denna gång är den nederländske regissören i Frankrike och närmare bestämt i Paris. En fullkomligt bländande Huppert spelar Michele, en affärskvinna som tillsammans med sin bästa väninna Anna (Consigny) leder ett dataspels-företag där inte alla är förtjusta i dem som bestämmer.
Michele är nyskild och har en vuxen son. Men hon har ett mörkt förflutet förknippat med sin pappa som sitter i fängelse och på grund av detta får hon en del sneda blickar från omgivningen.
En dag, mitt på dagen blir hon attackerad och våldtagen i hemmet av en maskerad man. Men Michele anmäler inte brottet utan kör på som vanligt. Eller snarare, hon håller masken utåt och försöker luska ut på egen hand vem förövaren är.
Med Elle (filmen bygger på boken med samma namn av Philippe Djian) känner man igen Verhoeven som när han excellerade med den Hitchcock-liknande dramaturgin och den krypande, lågmälda spänningen i Basic Instinct.
Michele är ganska så obehaglig, hon är kylig, distanserad och många av hennes handlingar och ageranden är märkliga och osympatiska.
Hennes relation till mamman, som förlustar sig med unga män, är cynisk och hård och hon gör sig även ovän med sonens gravida flickvän.
Hon verkar göra saker utan att bry sig om konsekvenserna och blir mer och mer hårdhudad.
En ny attack i hemmet och när identiteten på förövaren avslöjas drar Michele igång en slags skruvad och erotisk katt-och råtta-lek...
Förutom spänningen, elegansen och det, i synnerhet från Huppert, underbara skådespelandet, bjuds man på allt det som är fantastiskt med Frankrike och franska folket. Språket, miljöerna, livsstilen...och de franska kvinnorna...
Mon dieu!
Många olika tolkningar kommer göras på denna film och Micheles agerande kommer att diskuteras och ifrågasättas. Men är det för att hon är kvinna? Och för att hon är en anti-hjälte som det är svårt att gilla?
Elle är en ganska motsträvig film och därför också intressant. Men se den för Guds skull, om inte annat, för Huppert och sättet hon porträtterar Michele!
Sen är det en snygg och beroendeframkallande thriller också! Paul Verhoeven är, något oväntat, tillbaka i sitt esse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar