Coogan/Brydons förtjusande Italien-resa

THE TRIP TO ITALY
regi: Michael Winterbottom
Medverkande: Steve Coogan, Rob Brydon, Rosie Fellner, Claire Keeland m fl.
Speltid: 108 min
Betyg: AT AT AT AT AT

I The Trip (2010) reste komikerna Rob Brydon och Steve Coogan genom England och besökte/recenserade restauranger för en brittisk dagstidning. I uppföljaren som titeln också skvallrar om, The Trip To Italy, har duon fått uppdrag att ta tempen på Den Italienska Matkulturen.

Brydon excellerar i Hugh Grant imitationer, har en roll i Michael Mann-film på gång och plågar sin medresenär Coogan med Alanis Morrisette som ljudtapet i bilen. Det italienska landskapet är en lisa för själen och en sällsynt vacker tavla. Man önskade att man själv var med på resan runt bland annat Capri, Rom och Toscana. Hisnande vackert!

Under resan försöker inte Coogan att bara fördjupa i sig i poeten Byrons historiska italienska äventyr, utan också skärpa kontakten med sin tonårsson....  

Gillade man föregångaren , kommer man älska "tvåan". Men kärleken, eller förtjusningen slår mig någon dag efter visningen. När jag ser filmen har jag först vansinnigt roligt åt Rob Brydons Al Pacino-imitationer och gillar ju givetvis alla populärkulturella inslag i duons samtal under måltiderna. Miljöerna som sagt är bara det värt biobiljettpriset. Men jag ledsnar lite på Brydons ständiga lustigkurre och ironin som inte går att släcka i första taget. Det är när allvaret sänker sig över Italien, och som jag berörs allra mest; Människors egen litenhet, oförmåga till förändring, fast i ensamhet och obesvarad kärlek.

Den här filmen kommer få liknande betydelse för Italiens bilturism som Sideways (2004) hade för bilresor till vingårdar i Kalifornien. Helt förståeligt. TA