TURIST svensk film i regi och manus av Ruben Östlund.
Medverkande: Johannes Bah Kuhnke, Lisa Loven Kongsli, Vincent Wettergren, Clara Wettergren,
Kristofer Hivju och Fanni Metelius.
Speltid: 2 timmar
Betyg: AT AT AT AT AT
Cannes-prisade svenska filmen Turist börjar med att en svensk familj fotograferas av en engelsktalande fotograf. Han ber dem posera och hålla om varandra.
Grimaser, och kroppsspråksgestaltning. Omfamningar och kramar. Leenden. Bilder eller bilden av den lyckliga heterosexuella kärnfamiljen. Det blir onekligen vackra porträtt av individerna och familjen. Men regissören Ruben Östlund nöjer sig inte med ytan.
Han tar oss in i det psykologiska landskapet i en svensk familjs uppluckring under en skidsemester i Alperna. Allt börjar med ett natur-hot mot familjen. De äter på en restaurang och en lavin väller in mot civilisationen. Pappa Tomas springer ifrån bordet och lämnar Ebba med barnen i skarpt läge...
Östlund befäster sitt rykte som Sveriges kanske viktigaste filmskapare (ihop med Jesper Ganslandt) för tillfället. Hans undersökande filmskapande och förmåga att aktualisera komplicerade frågor i spännande sammanhang gör hans konst tämligen unik. Filmerna har varit kontroversiella, alltifrån hans debut Gitarrmongot (2004) via De ofrivilliga (2008) till Play (2011). Frågor om rasism, skildringar av ansvarslösa vuxna och vuxna som abdikerar inför barnen, normer och avvikelser, konflikträdda individer, status och könsroller. Turist har väckt reaktioner inte minst i Cannes, och det främst kring hur mannen skildras i filmen. En viss gråt-scen sägs ha retat gallfeber på flera fransmän.
Tomas hulkar, skriker med gråt i halsen. Han låter nästan som en gris. Och han slutar inte. Han tappar helt konceptet inför sin familj. Barnen blir oroliga och hans hustru känner ångest. Han erkänner alla sina synder, om otrohet, hur han fuskar i sällskapsspel m.m.
Fredrik Wenzels foto är majestätiskt och fantastiskt. Tänker en del på The Shining (1980). Det är enormt stort bildberättande, har aldrig sett Alperna på detta vis. Snökanoner skjuter som vapen i ett krig. Klassisk musik (Östlund har aldrig jobbat med musik tidigare i sina filmer). Det är bilder på nackar, bakhuvuden, liftar, märkliga skyltar, undersköna vita fjälltoppar och man kan riktigt känna av slalomåkningen när huvudpersonerna gör sitt "dags-pass". Det sjuder ångest i skidbacken, i liften och bland korridorerna kring hotellrummet. Undrar vad den där rökande städaren uppfattar av det där utländska (svenska) paret som står i underkläder utanför sitt rum och ber om att få "privacy"?
Många scener i filmen är utomordentligt starka och förtjänar att diskuteras och lyftas fram. I dessa scener lyser dynamik, fenomenalt skådespeleri (oj, vad bra du är Lisa Loven Kongsli!) men framförallt förklarar Östlund för oss filmens kärna. Hur skulle du reagera vid katastrof? Skulle du försvara och rädda din familj eller skulle du tänka bara på din egen överlevnad? Vad förväntas av könsrollen?
Vi har ju matats av bilden av Mannen som Hjälten. Mannen som beskyddare och står upp i alla lägen. Men tänk om den bilden inte riktigt stämmer. Tänk om han faktiskt beter sig som "Kapten Ynkrygg". Flyr i en livbåt och lämnar besättning och passagerare i ett sjunkande skepp, vem är han då i våra ögon?
Turist är Ruben Östlunds närmaste försök till mainstream-film. Det på bekostnad av hans personliga filmstil. Det är dock en av årets bästa filmer, och sannolikt årets bästa svenska film. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar