En av tv-kanalerna visar komedin Titta, hon snackar också! (1990). Tänker på flera saker. För det första fanns det ju en tid då det var verkligen baby-boom i Hollywood (Föräldraskap,Tre män och baby, Tre män och en liten tjej, She´s having a baby, Baby boom etc.). Ett antal barnvänliga eller barnrelaterade filmer gjordes på tämligen kort tid. Drömfabrikens producenter verkade helt inne på en vinnande formel för Komedin; barn och bebisar.


I Amy Heckerlings (Häftigt drag i plugget, Clueless) filmer fick barnen röster gjorda av vuxna skådespelare, såsom Bruce Willis och Rosanne Barr. Jag växte upp med filmerna Tittar han snackar (1989) och Titta, hon snackar, också! (1990). Inga större mästerverk eller banbrytande filmer. Det var effektiva, lättsmälta och okomplicerade komedier som genererade ett och annat skratt...

Ibland kan det räcka för en verklighetsflykt...

För det andra: ser jag spåren av John Travoltas krokiga och upp och nergående karriär. 70-talets danskung i filmerna Saturday night fever (1977) och Grease (1978) fick ett annat än 80-talet än vad många kunde tänka sig. Hans karriär började dala (Brian DePalma thrillern Vittnet måste tystas från 1985 är dock mycket sevärd). Flopparna avlöpte en efter en. Även desperata försök som dansfilmen Staying alive (från 1983, titeln syftade på hitlåten från Saturday night fever) gjordes. Men, nej, han var plötsligt lika ute som eh, 70-tals-discon...

När 80-tal skulle bli 90-tal kommer dock hans tillfälliga vändning med Titta han snackar-filmerna. Men filmerna går ju knappast till filmhistorien. Dem är vad dem är. Om man vill vara snäll: Gulliga familjefilmer. Om man vill vara elak: så är det filmer gjorda för folk som normalt inte ser filmer, särskilt ofta.

Quentin Tarantino älskade med all sannolikhet Travolta i John Badhams Saturday night fever. Kan inte tänka mig att han tyckte Travolta var i sitt rätta element i slutet av 80 och i början på 90-talet. Regissören förstod vad vad som behövdes göras. Få 70-talets danskung att dansa igen. Coolt och övertygande. Och som han fick honom att dansa! I år är det 20 år sedan John Travolta dansade med Uma Thurman i Tarantinos Pulp fiction (1994). Till toner av Neiil Diamonds Girl you´ll be a woman soon framförd av Urge Overkill fick han en slags revansch. Kritiker och publik älskade hans återkomst. Han fick "nytändning" och gjorde bland annat en tung insats i John Woos snygga actionrulle Face off (1997).
Men är det något som är återkommande i Travoltas karriär är hur snabbt han skiftar mellan att befinna sig på toppen och vara flera oceaner ifrån den. Vad detta beror på, är jag inte man att svara på. I år är det som sagt 20 år sedan Pulp fiction. När får vi se honom dansa lika snyggt igen? TA