Årets kanske mest omtalade blockbuster, Ghostbusters, är äntligen här! Filmen har hamnat i ett "könskrig" och fått utstå extremt mycket stryk och hat. Något liknande har jag faktiskt aldrig varit med om, under min livstid, som filmintresserad.

Hatet kring filmen säger något mer om de så kallade hatarna än själva filmen. Det brukar ofta vara så. Och det skvallrar även om något som faktiskt skrämmer mig, när beundran, dyrkan slår över till ren och skär fanatism och dårskap.

Flera av de arga rösterna sägs tillhöra  en manlig skara fans till originalfilmerna från 80-talet. Hur tänker dem? Vill de leva kvar i 80-talet för alltid? Är dem emot utveckling? Vidgade vyer? De talar om att inte "röra deras barndom" och liknande. Här finns något de hotas av , en rädsla , och som triggar i gång ett hat. Rädsla för vad då?  Hur kan film väcka så mycket hat och avsky?

  Tycker avslutningsvis att det är sympatiskt med filmens regissör Paul Feigs (Bridesmaids) resonemang. I en intervju med SVT Kulturnyheterna

(http://www.svtplay.se/video/9513950/kulturnyheterna/kulturnyheterna-25-jul-18-10)

berättar han om hur han så gärna vill bryta normerna för Hollywoods komedifilmer. Enligt Hollywood går det inte och ha kvinnor i stora roller för annars går den manliga publiken och inte ser filmen. Den barriären vill Feig bryta. Han fortsätter: "Vem bryr sig om det är en man eller kvinna?" säger han, så länge dem är roliga.

Läs även Ida Kjellins krönika eller debattartikel, Ghostbusters-hatet handlar om sexism"http://www.aftonbladet.se/debatt/article23226880.ab
TA