Bo Widerbergs Joe Hill (1971) blev sista filmen där regissören samarbetade med skådespelaren Thommy Berggren. Och stundtals blev det en ovanligt majestätisk sorti. Berggren är på hugget i filmen och visar glöd i rollen som emigranten och  Gävle-sonen Joel Hillström som blir mer känd som Joe Hill i USA för sitt fackliga engagemang. Till en början försöker han överleva fattigdom och tar sig runt landet genom och tjuvåka på tåg och stjäla ägg och annat på obevakade bondgårdar. En och annan kvinna hamnar han i säng med, men det dröjer inte länge förrän han tröttnar på förpliktelser och förbindelser och lämnar henne gråtandes utanför bondgården. När han möter overall-brigaden förändras hans liv och sätt och se på världen. Han bestämmer sig för och sjunga om arbetarens rättigheter och orättvisor och om hur arbetsgivarnas slavägare mentalitet....
Och flera av hans likar jublar som ni kanske förstår.... Medborgargarden i södern tar till våldsamheter för stoppa den frispråkiga skandinaven.....
Efter en orolig natt skadas han ordentligt och han misstänks sedan för mordet på en speceri-handlare... Och 1915 avrättas han....  

Det är inte på något sätt en helgjuten film, intensiteten och dynamiken sjunker mot slutet. Men filmens inledning och första 40 minuter är på många sätt STORARTADE. Här finns gnistan, här finns en berättarglädje, en storslagenhet, ett poetiskt skimmer och ett självförtroende som vi sällan ser och har sett i svensk film. Widerberg var ju på väg och lägga ner filmen av flera olika anledningar, men när han såg råmaterialet från inspelningen i USA, då ändrade han sig. Och det är lätt och förstå varför.

Joe Hill har som sagt stora , stora ögonblick och det är lite synd att hela filmen inte bär igenom. Antagligen har det med manus och göra, och problematik kring det dramaturgiska och filmens begränsning, speltiden att göra. Det vill säga, att berätta omfattande, komplicerade saker på tämligen kort tid. Kanske hade Joe Hill gjort sig bättre som tv-serie? En kanske onödig fråga i sammanhanget.


Det är dock relevant att slå fast, ännu en gång, Bo Widerbergs betydelse för svensk film. Han har en självklar plats i vår kultur och populärhistoria, han lyckades höja svensk film väsentligt,och gjorde den efter Bergman, internationell gångbar. Joe Hill visades i Cannes och belönades med juryns pris. TA