John Frankenheimer hade bott i många år i Frankrike. Länge hade han velat göra en film i fransk miljö.

Filmbolaget Fox hörde av sig. Han tillfrågades och och regissera uppföljaren till William Friedkins French Connection (1971).

Det fanns då inget färdigskrivet manus. Men filmbolaget hade en sak säker. French conection II (1975) skulle utspela sig i Marseille.
Det var inte mycket och fundera på för en sådan som John Frankenheimer.

Han ville vara trogen första filmen så mycket som möjligt. Friedkins handkamera var ett måste för och få den dokumentära och omedelbara stilen.

Marseille var en livlig stad och jobba i, minns Frankenheimer. Regissören var orolig hur ljudet skulle bli från inspelningen. och därför beslöt man och göra flera scener utan dialog.

Han berättar på French connection II DVDn:s ljudspår hur man filmade runt i staden mitt ibland folk. Människorna på gatorna var inte varse om att de gick in i en filminspelning. Detta förstärker den dokumentära känslan.

Franska kulturen och språket blir ett vapen mot polisen Popeye (Hackman). Han har allt detta emot sig. Och Frankheimer ville så gärna att publiken skulle känna igen sig i hans ställe. Att befinna sig på en plats där man inte känner sig välkommen, och inte begriper sig på språket.

Filmens inledningsscen då Popeye kliver ur taxin blir symboliskt. Han gör entré i det främmande landet under första april. Och det hela liknar ett aprilskämt. Och det iscensätts också som ett aprilskämt. Han luras av taxichauffören. Och han ser hur poliserna rensar fisk och letar narkotika. Han ser hur en kvinna får en pappers fisk fasttejpad på ryggen.

I Frankrike firas första april ordentligt och Frankenhemier ville visa med scenerna hur fisken är en symbol för första april. Människor som får en fisk "på ryggen" , blir med andra ord, lurade. Poliserna som får tips om narkotika i en fiskleverans glömmer också enkelt bort fisken betydelse under en viss dag....
TA