Medelålders Brat pack livsreflekterar

P1s utmärkta filmprogram Kino är ett skäl till att stanna hem under fredagskvällen. Nu senast (19/2) fick vi ett program från Berlins filmfestival. Och något oväntat fick vi höra en intervju med filmskådespelaren Emilio Estevez. Han har på äldre dagar börjat regissera mer “mogna” filmer (Bobby). Det är liksom lite skillnad mellan hans mediokra komedi Sopåkarna (Men at work-90) och den kommande The Way (med farsgubben Martin Sheen). Estevez sa i intervjun med Kinos Lisa Bergström att han har börjat fundera på sakernas tillstånd, och frågar sig vad lyckan egentligen består av. Han berättade också om sitt mexikanska ursprung, och att hans senaste film The Way är en gåva till sin egen far.

Jag backar gärna tillbaka till 80-talet, och minns Estevez ha en uppåtgående skådespelarkarriär. I Breakfast club (-85) fick han sitt stora genombrott som sportfånen Andrew som fastnar i en märklig kvarsittning tillsammans med plugghästen (Anthony Michael Hall), gothrockaren (Ally Sheedy), drömtjejen (Molly Ringwald) och - för att hårddra - skolans strul putte (Judd Nelson). Det är en av 80-talets bästa ungdomsfilmer och Estevez klär sig i sin blåa fotbolls jacka.

I den underhållande actionkomedin Spanarna (eller Stakeout ,1987) blev det tunn mustasch för Estevez, och delad kikare med spaningskollegan/polisen Richard Dreyfus.  Och året efter följde Estevez  upp med filmen som beskrivs som “en western för brat pack generationen”, Young Guns.

I den filmen tolkar Estevez ensidigt den legendariske revolvermannen Billy The Kid.
Filmen blev uppmärksammad för dess stjärnspäckade rollista med dåtidens framtidsnamn: Kiefer Sutherland, Charlie Sheen, Lou Diamond Philips,Dermot Mulroney och Casey Siemaszko. Och för en 10-årig grabb var en westernfilm som Young Guns, rena våldsruset. Manligt kollektiv som tar lagen i sina egna händer och skjuter alla “elaka jävlar”.

Emilio Estevez och hans generationskamrater i Young Guns  ger perspektiv. Dåtidens unga stjärnskott är numera medelålders. I bästa fall har de säkrade inkomster genom roller i sitcoms (Charlie Sheen i 2 ½ män) eller  i sämsta fall är de helt bortglömda (Lou Diamond Philips). Men något finrum i Hollywood blev det inte. Emilio Estevez är säkerligen inte den enda av brat pack skådisarna som funderar över livet.

TA