Onda barn är läskiga!

ORPHAN
Skräck, DVD & Blu-ray
Regi: Jaume Collet-Serra
Medverkande: Vera Farmiga, Peter Sarsgaard, Isabelle Fuhrman m fl
Betyg: AT AT AT AT

Några av de läskigaste filmer som gjorts handlar om onda barn, besatta av Satan (Exorcisten) eller att de är djävulens barn (Omen) eller att de är kollektivt onda/ besatta som i Children of the corn och Village of the damned.
Spanske regissören Collet-Serra har re-maken på House of Wax från 2005 på sitt samvete men det visste jag inte innan och tur var väl det, hade kunnat påverka mitt omdöme även om risken skulle varit liten då Collet-Serra fått till en riktigt bra och läskig film.

I sina bästa stunder för filmen tankarna till amerikansk 70-tals skräck där det nedtonade, det suggestiva och det nyanserade stod i förgrunden och blodet och våldet hade en tillbakadragen roll. Tänker på filmer som Exorcisten & Omen i första hand, men här finns även (blod)stänk av 80-talsklassikern The Stepfather. Med Orphan har Collet-Serra med hjälp av Fuhrman i huvudrollen som den 9-åriga adoptivflickan med trasslig bakgrund skapat en rysare som är bland det bästa i skräckväg som undertecknad sett på många år och dar.

Trovärdiga karaktärer och en stark historia bidrar också mycket till helheten, man känner för paret som tar sig an Esther, de har nyligen förlorad en dotter vid födseln och har sedan tidigare två barn men beslutar sig för att adoptera ett barn och det blir den något annorlunda och gåtfulla Esther som på ytan nästan verkar vara för bra för att vara sann. Lillgammal, belevad och en jäkel på flygeln charmar hon till en början familjen och allt är idylliskt och perfekt.
Men som det står på omslaget till dvd:n - Det är något fel på Esther...

Isabelle Fuhrman kvalar lätt in på listan över filmvärldens läskigaste barn med den äran och Sarsgaard (nu aktuell i An education) och Farmiga (Up in the Air) är övertygande och ju hemskare allt blir desto mer känner man för de inblandade och finalen är gastkramande med en sedvanlig twist.

Orphan är inget för hardcore fans, inget för de som enbart går igång på tortyrrullar som Hostel eller Saw eller får en kick av det sadistiska i t ex Motorsågsmassakern. Men jag som älskar skräckfilm (och i och för sig även tyckte om Hostel och första Saw) söker hela tiden efter nya fynd men det blir svårare och svårare, mycket kanske för att man blir mer avtrubbad med åren men också för att det görs så mycket skit helt enkelt och det är svårt att, så att säga, se skogen för bara träden. Att hitta pärlorna.
Orphan är en sådan. En pärla, en svart, mörk, läskig pärla. En mycket sevärd, psykologisk skräckthriller som går något på räls till en början men sen växer till något riktigt, riktigt bra och skrämmande.

Göran Skoglund