Schyssta Cash!

BIO
SNABBA CASH
Regi: Daniel Espinosa
I Rollerna: Joel Kinnaman, Matias Padin Varela, Dragomir Mrsic m fl.
Från 15 år
Betyg: AT AT AT AT (4 av 5 möjliga)

Det fanns en tid innan, säg, Fucking Åmål då jag tyckte svensk film sög, fanns inget bra alls, gillade inte Bergman och tyckte det bara var ångest eller Lasse Åberg och när man försökte göra actionrullar blev det pannkaka.
Men sen kom ju Moodyson och fler efter honom och jag har fått revidera mina tankar om svensk film, men fortfarande finns ett stort MEN: Vi kan inte göra bra action eller thrillers. Gör vi det så blir det Beck, Wallander eller Johan Falk och visst är det väl kompetent och så där, men ack så trist, så stelt och just den där löpande band grejen gör att man bara vill spy på det.

Men så kommer Snabba Cash och förändrar bilden. En thriller av internationellt snitt som känns väldigt långt ifrån de vanliga svenska dussindeckarna man är van vid. Och här finns varken Persbrandt, Peter Haber eller Mikael Nyqvist med, eller stentriste Jakob Eklund.
Nya namn, nya miljöer, nytt filmsspråk, nytt sätt att göra dramatisk, engagerande och spännande film med trovärdiga dialoger, trovärdiga karaktärer och en stark historia i grunden baserad på romanen av Jens Lapidus. Författaren, inspirerad av sin amerikanske hårdkokte kusin James Ellroy, har verkligen lyckats skriva en film- noir i Stockholmsmiljö och filmen är mycket lyckad överförd till bioduken.

Joel Kinnaman

Redan från start får man en känsla av att det här är något nytt, något annat än man tidigare sett i svensk film. Inte minst är manuset och dialogen mycket genomtänkt och äkta i tonen, man tror på personerna och man känner för dom.
Det är febrigt, nervigt, ryckigt, spännande och tungt. Actionsekvenserna står inte långt efter de amerikanska genrekompisarna och ibland tänkte jag till och med på atmosfären och känslan i Michael Manns Heat. Och då förstår ni att det här är bra. Att det är en riktigt schysst rulle. Och den är svensk. Fast osvensk.

Joel Kinnaman var ett nytt fejs för mig, har inte sett honom i Johan Falk-filmerna, men han är mycket bra. Han matchas väldigt tufft av Padin Varela och Mrsic, den senare som lirar serben Mrado är absolut bäst i mitt tycke. Han går från en tuff, osympatisk skurk till en pappa som man känner för.

Bästa sättet att sammanfatta: Jag är imponerad. Grymt imponerad.

Göran