Dennis Hopper RIP

Dennis Hopper är död. 74 år gammal dog han i dag i sitt hem i sviterna efter prostatacancer. Beskedet var inte oväntat och de bilder man sett på honom den senaste tiden visade på en mycket sjuk och utmärglad man som var ett spöke av sitt forna jag.
Hopper kommer bli ihågkommen för mycket. Han var en karismastisk skådis, en man som lite grann personifierade en revolution inom filmindustrin, han kom fram på slutet av 60-talet med filmer som Easy Rider (som han även regisserade) och under 70-talet stod han för en slags rebellisk våg genom Hollywood som för alltid skulle förändra den amerikanska filmen. Makten förskjöts från filmmoguler och producenter till regissörer och skådisar som fick mer makt och kunde göra de filmer de ville.

En av de mest minnesvärda filmerna Hopper var med i var Coppolas Apocalypse Now från 1979, en film som var ett typexempel på amerikansk 70-tals film, hur klimatet var då, en visionär och en personlig filmskapare (Coppola) som tillsammans med två mycket starka och trotsiga skådisar och personligheter  (Hopper och Brando) skapade filmhistoria och satte en magnifik punkt för den andra guldåldern inom amerikansk film (den första var 50-talet).

Andra filmer vi minns med Hopper är Blue Velvet, Wim Wenders Den amerikanske vännen och True Romance. Visst han gjorde en hel del skit och var i stort sett borta i slutet av 70-talet och en bit in i början av 80-talet pga drogproblem men han var en stark personlighet och gjorde många minnesvärda karaktärer och personligen minns jag speciellt när han var i Stockholm på filmfestivalen 1991 och var inbjuden som hedersgäst. Han blev känd och väldigt poppis för att han under temakvällen Hopper Night stannade kvar i salongen hela natten och bjöd sen de tappra som var kvar på frukost.

Själv fick yours truly en autograf av honom på Lido och han var hur trevlig och o-divig som helst, nu gäller det bara att hitta den där lappen med hans namn på...

Dennis Hopper 1936-2010
Vi kommer alltid minnas dig för din filmgärning och din karisma. Både på och utanför vita duken.

Göran Skoglund.